Över hundra sprängdåd har utförts i Sverige under 2019. Enligt Henrik Häggström, analytiker på Försvarshögskolan, “får man nog gå så långt som till Afghanistan för att hitta en liknande situation som den i Sverige och då är det naturligtvis per capita räknat”.
Häggströms citat har i flera sammanhang använts som ett argument för att vi bör stänga våra gränser och fortsätta deportationerna till Afghanistan.
Så hur ska man egentligen förstå uttalandet? Är Sverige på väg att förvandlas till ett nytt Afghanistan?
I Sverige har lyckligtvis ingen omkommit i de sprängningar som utförts i år. Däremot har 25 människor fått sätta livet till på grund av skjutningar, från januari till juli i år. Enligt en FN-rapport som släpptes i mitten av oktober var antalet civila offer i Afghanistan mellan juli och september 1 174 döda och 3 139 skadade. Detta gör Afghanistan till ett av världens farligaste länder. Sverige rankades å andra sidan enligt World Economic Forum förra året som bästa land att leva.
Nej, Sverige har inte förvandlats till Afghanistan.
— Linda Alexandersson
Så är det då farligt för de människor som deporteras till Afghanistan? Planet som lyfte den 12 november landade framemot morgonen i Kabul. Just den morgonen dödades minst tolv personer när en bilbomb exploderade i morgonrusningen.
Den 18 oktober dödades minst 29 människor och över 100 skadades i ett bombdåd i provinsen Nangarhar i östra Afghanistan. Två dagar tidigare dödades minst tre personer och runt 20 barn skadades när en bomb detonerade nära en polisstation i provinsen Laghman i östra Afghanistan. Detta är de tre sprängningar som nådde genom mediebruset och in i Svenska Dagbladet under den senaste dryga månaden. I verkligheten sker det sprängningar så gått som dagligen i Afghanistan. Att vi nu också fått allvarliga problem med sprängningar i Sverige gör inte Afghanistan säkrare.
Det är vetskap om detta och vänskap med människor vars liv riskeras vid utvisningar som ligger till grund för Equmeniakyrkans krav till landets politiker om att stoppa utvisningarna till Afghanistan och att ge amnesti till alla ensamkommande barn och unga som vistats i Sverige i mer än två år. Sedan behöver vi få stopp på våldsspiralen i Sverige också, även om Sverige inte är som Afghanistan.
Här tror jag att Linalie Newman och Ingemar Forss, missionsdirektorer i Evangeliska frikyrkan, har helt rätt. Som de skrev i en debattartikel i Dagen lyligen: “Vi behöver en kristen motståndsrörelse full av Jesusälskande människor som bekämpar rädslans tyranni med helande, hopp, vänskap, värme och tro.”
[ Linda Alexandersson: Talibaner, får jag be om lite mer ordning och reda när ni hotar konvertiter! ]
