Felicia Ferreira: Greta Thunberg och Micael Bindefeld väcker den svenska avundsjukan

Greta Thunberg och Micael Bindefeld. Två väsensskilda personer och som den senaste tiden varit namn på mångas läppar – av helt olika orsaker. Bland allt som skrivits och sagts, i de digitala kommentarsfälten, runt kaffeborden, mitt bland de nyktra, konstruktiva synpunkterna tycks den ändå stundtals sippra igenom – den så förrädiska missunnsamheten.

I floden av ståndpunkter spekuleras det nämligen också friskt om hur mycket pengar Greta Thunberg tjänar och vad Micael Bindefelds kalas kan ha kostat. När det närmast tävlas i att skämta nedsättande om någon konstellation på kändisfesten eller en 16-årings nervösa tårar, handlar det då fortfarande om nyktra, konstruktiva synpunkter?

Få skulle väl erkänna det, men det är inte direkt en vild gissning att det bland kritikerna finns många som egentligen skulle kunna tänka sig att ha hela världens öra och åter andra skulle gärna sjunga duett med Carola och Sarah Dawn Finer på en historisk plats i Israel.

Greta Thunberg och Micael Bindefeld väcker den svenska avundsjukan.

—   Felicia Ferreira

Läs också Micael Bindefeld bjöd kändisvännerna till Israel på 60-årsfest

Avund och missunnsamhet drabbas alla av. För de flesta handlar det varken om Greta eller Bindefeld utan mer vardagliga saker som konkurrens på arbetet, grannens poolbygge eller en väns harmoniska familjeliv.

”Avundsjuka är konsten att räkna andras glädjeämnen i stället för sina egna.” Citatet kommer från författaren Marta Kullberg Weston som skrivit boken ”Avund och konkurrens”. Hon konstaterar bland annat att de positiva effekter man kan förvänta sig av konkurrens i arbetslivet ofta uteblir eftersom avundsjukan tar över och dödar kreativiteten.

För några år sedan gjordes en spansk studie publicerad i tidskriften Science Advances. I den kartlade forskarna fyra olika frekvent återkommande personlighetstyper. Den vanligast förekommande var "den missunnsamma" (de andra var "optimistisk", "pessimistisk" eller de som har "tilltro").

Avund och missunnsamhet uppstår inte sällan när vi önskar att vi hade någon annans större förmåga att prestera, om än omedvetet. Tyvärr hör känslorna ofta ihop med en önskan om att den man avundas ska misslyckas. Det är i stunden lätt att lura sig själv att tro att alla åsikter och synpunkter om en person eller ett fenomen bara handlar om välmenande kritik. Så är sällan fallet.

Ur avund och missunnsamhet kan dock bra saker komma. De ogina känslorna är en signal om något vi själva önskar uppnå och genom att tvingas ompröva våra liv, ta ansvar och utveckla oss själva går de att bli av med.

Som kristna är vi inte per automatik vaccinerade mot avund och missunnsamhet. Kanske kan vi be tillsammans med Paulus som säger: Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.