Har du märkt tendensen att vi som kristna kan lyfta Jesus högt men samtidigt ha ett nästan ursäktande förhållningssätt till församlingen? När det dyker upp nya människor i kyrkan är det som att vi förväntar oss att de inte ska trivas.
Redan i första samtalet med någon ny kan vi ursäktande säga att vi är ju inte så många eller påtala att det inte finns så många unga människor här. Som att det var vårt uppdrag att förse besökaren med argument för att inte komma tillbaka.
Ibland hör jag kristna säga att de har många vänner som är intresserade av kristen tro men att de aldrig skulle kunna ta med dem till kyrkan. Då skulle deras vänner bli avskräckta. Kanske är det samma tanke som ligger till grund när vi som församlingar funderar över vad vi ska hitta på för arrangemang för att locka människor till kyrkan. Att vi i grunden tänker att det vi har inte räcker eller är tillräckligt bra.
Jag säger inte att vi aldrig ska göra särskilda arrangemang riktade mot en viss målgrupp eller utvärdera våra gudstjänster. Men om vår längtan är att människor ska ta emot Jesus, bli en del av vår kristna gemenskap och fira gudstjänst med oss är ju frågan varför vi alltid tror att det krävs en omväg för att väcka deras intresse?
Varför tror vi alltid att det krävs en omväg för att väcka intresse för kristen tro?
— Linda Alexandersson
Kanske bottnar allt det här i en alltför låg syn på kyrkan och församlingen. Vi tycker inte att det vi har är så märkvärdigt och förutsätter att nya människor inte vill vara med. Men tänk om det är vår attityd som blir till en självuppfyllande profetia? Tänk om besökaren inte alls funderade över att medelåldern var hög, sammanhanget för ohippt eller församlingsmedlemmarna för tråkiga innan vi planterade just dessa tankar i deras huvuden?
Vad skulle hända om vi i stället berättade för besökare om det fina med att vara församling? Och nu menar jag inte att vi behöver vara överkäcka och bara visa upp en fin fasad. Men jag vill skicka med dig en utmaning. Varje gång du upptäcker att du är på väg åt det ursäktande hållet, testa att lägga till något positivt. Typ: Vi är ju inte så många, men fördelen med en liten församling är att man lär känna varandra bättre och därmed stödja varandra i tron och livet. Eller: Vi är kanske inte de hippaste men när du lär känna oss kommer du att märka att många har en djup och levande tro som påverkar hela livet.
Det vi som kyrka i första hand har att erbjuda människor är en skatt. Vi må ha den i brustna kärl men det är inte formerna och församlingens storlek som är det avgörande. Däremot tror jag det är helt avgörande för kristna att ha en kristen gemenskap. I ett sekulariserat land som vårt blir det extra viktigt att ha bröder och systrar som stödjer en i trons upp- och nedgångar.
Så låt oss öppna dörrar till gemenskapen! Bara det faktum att du är villig att vara någons bror eller syster i Kristus är skäl nog att bli med i din församling.
