Jag fick en gudsupplevelse i soffan framför Netflix.
— Lina Mattebo
Nyss hände detta oväntade: jag fick en slags gudsupplevelse i soffan framför Netflix. Jo, jag lovar! Så här var det: Förra året blev Beyoncé Knowles-Carters den första svarta kvinnan att vara huvudakt på den amerikanska musikfestivalen Coachella. Och nu har konsertfilmen "Homecoming: A film by Beyoncé" släppts. Jag slog på den och fick se världsstjärnans hyllade framträdande blandat med tillbakablickar på den åtta månader långa förberedelsen där showen med runt 200 dansare och musiker skapades. Men även höra om Beyoncés tankar och vision. Hon berättar att framträdandet är en hyllning till afroamerikansk kultur. "Jag ville att alla som har avfärdats på grund av sitt utseende skulle känna att de stod på scenen", säger hon i filmen.
Och då hände det. All den magnifika kreativitet och skaparkraft som strömmar ut från de medverkande, och styrkan och befrielsen bakom framträdandets budskap, är så himla mycket evangelium att jag börjar gråta. Och när Beyoncé inleder hela repetitionerna med en bön där hon tackar för alla som är med i showen får jag gåshud: ”Jag ber att vi når ut till människor och ger dem hopp. Så att de kan känna sig starka, vackra och enade. Gud, jag ber att du använder oss.”
Fast sedan blir jag lite ledsen. För att vi i kyrkan ofta fokuserar på så ytliga saker och därför missar när Guds ande rör sig. Blir förfärade över klädval (för utmanande), textrader (med svordomar eller explicit innehåll), dansrörelser (för sexiga). Jag blir matt över att många kristna (jag själv också stundtals!) verkar ha fått för sig att vi behöver vara några slags moraliska väktare i stället för att öva oss i frihet – och att släppa andra fria.
"Där Herrens ande är, där är frihet", skriver Paulus i Andra Korinthierbrevet och det är den friheten jag kände igen i filmen. Så klart inte frihet som i att göra vad man vill på andras bekostnad, utan frihet som i att människor får förmeras och befrias. Det är inte enkelt att låta varken sig själv eller andra leva i verklig frihet. Det är mycket enklare att leva enligt tydliga regler. Men där är inte Guds Ande. Kyrkofadern Augustinus lär ha sagt: "Älska Gud och gör vad du vill." Det är det bästa jag har hört på länge. Ja, i nära konkurrens med de här orden från Beyoncé i filmen: "Jag vet att när jag är klar med det jag ska göra, så kallas jag hem. Och då går jag hem utan rädsla och tvivel."
