Jordan Peterson – psykologen som reducerar Jesus. Men kan man verkligen göra Jesus till en Harry Potter eller Bilbo?
— Maria Küchen
Jordan Peterson, den där kanadensiske psykologen som lägger ut texten om högt och lågt på Youtube, är inte han fantastisk? Nästan en profet?
Många troende tycks uppfatta honom så. De följer hans utläggningar om Bibeln som om Jordan Peterson faktiskt vore kristen.
Peterson ser dock inte berättelserna om Jesus och Gamla testamentets gestalter som uttryck för ett unikt kristet budskap. I hans ögon är de arketypiska hjältesagor. Evangeliet inordnas i en världsbild byggd på psykoanlytikern Carl Jungs idéer om arketyper.
I alla kulturer och religiösa system, hävdade Jung, återkommer samma bilder eftersom de finns nedlagda i människas biologi. Jesus, enligt jungianer som Jordan Peterson, är inte frälsaren som dog för våra synder. Jesus är ännu en i raden av mytologiska hjältar som förnedras och återupprättas.
En annan central tanke hos Jung är att två principer – manligt och kvinnligt, animus och anima – styr vårt inre. Enligt Jordan Peterson står den manliga principen för ordning och ljus, den kvinnliga står för kaos och mörker. För att det ska bli ordning måste män bejaka sina ”manliga sidor” och bli hjältar – som Jesus.
Eller för all del som Bilbo, eller som Harry Potter, populärkulturen är full av arketypiska hjältar. Men kan Jesus verkligen reduceras till en hjälte som andra? Och ska de sista verkligen bli de första, om man frågar Jordan Peterson? Ska de ringa upphöjas?
Han är ofta motsägelsefull. Smidigt växlar han mellan ståndpunkter och åsikter – förvånande snabbt för att vara en person som gör anspråk på att känna till vad som är orubblig sanning. En sak går dock igen i hela hans verkan – idén om att dominanshierarkier är oundvikliga och goda.
Läs också: Jordan B Peterson hyllas och hatas för sin samtidsanalys
I en ordnad hierarki som inte förändras eller kullkastas är vi trygga, enligt Peterson. Han hittar exempel från djurvärlden för att bevisa det (exempel som motbevisar det hoppar han över). Ledigt växlar han mellan uppskattande ord om Jesus och stenhårt sekulär darwinistisk biologism.
En hierarkisk idealvärld av ordning och reda målas upp, där alla håller sig på sin plats och följer ledaren. Den ideala ledaren tycks ha vissa likheter med Peterson själv:
”Hur ska jag undervisa mitt folk?” frågar han sig mot slutet av bästsäljaren ”12 rules for life – an antidote to chaos”, nästan som om det är han som är Jesus. Som alltid har han genast ett svar:
”Dela med dem sådant som jag anser vara verkligt viktigt.”
Wow! Vilken bra princip! Men jag kan ändå känna att människor är värda bättre än att söka sig till Jordan Peterson som om han inte bara vore kristen, utan dessutom äkta djupsinnig.
