Göran Skytte: Vad är egentligen bra kristen journalistik?

Detta är Göran Skyttes sista krönika i tidningen Dagen.

Elisabeth Sandlund frågade mig för en del år sedan om jag skulle vilja skriva kolumner på ledarsidan i Dagen. Mitt omedelbara ja byggde till stor del på mitt förtroende just för Elisabeth, för hennes ledarskap på Dagen, och för hennes bakgrund.

Vi var bägge journalister, en tid arbetade vi på samma tidning, Svenska Dagbladet. Ingen av oss bedrev flamsjournalistik. Hon skrev om ekonomi på ekonomisidan, jag skrev kolumner på den politiska ledarsidan. Hon konverterade till kristen tro, jag konverterade tillbaka till kristen tro. Bägge blev vi kristna journalister. Vi talade ganska ofta på samma kristna möten. Alltså sa jag ja tack till Elisabeths anbud.

I mitt tidigare liv skrev jag bland annat för Aftonbladet och Svenska Dagbladet, två mycket olika tidningar med ibland mycket olika syn på vad som är god journalistik. I mitt nya kristna yrkesliv på Dagen fick jag snart anledning att fördjupa mig i ämnet: har kristna journalister en alldeles egen syn på ”god journalistik”?

Vid ett tillfälle blev jag inbjuden att tala inför en grupp kristna journalister, och ställde dem då inför följande situation: "Av något skäl är du på besök i Red Light District i Amsterdam. Det är ingen miljö du är van vid. Hundratals nästan nakna kvinnor ställer ut sig till sexuell försäljning i skyltfönster. De utför sina tjänster i ett litet bakomliggande bås. Män går in, genomför, betalar, går ut.

Plötsligt känner du igen en av dessa män. På väg ut från bordellen, med oordnade kläder. Han är ledare i en församling där hemma. Brukar tala om äktenskapets och trohetens välsignelse. Nu pekar mycket på att han just avslutat ett samlag mot betalning med en prostituerad kvinna bakom ett skyltfönster i Red Light District i Amsterdam.

Vad gör du? Söker upp honom, presenterar fakta, ber om kommentar, och lämnar därefter materialet till publicering? Eller bestämmer du dig för att i tystnad begrava det du sett med egna ögon?”

Den stora majoriteten av de närvarande journalisterna ville publicera, men med återhållsamhet och respekt för den felande individen. Jag ser detta som rätt väg. Men oändligt många kyrkor och församlingar, inte minst i vår tid, har gjort tvärtom: Att tysta ner, förtiga. Allt från pedofili en masse till tafsande, allt från ekonomiskt fiffel till barnsex. För mig är detta naturligtvis fel väg. Men det vore självklart minst lika skadligt om kyrkliga medier skulle ägna sig åt snaskig sensationsjakt. (Typ att publicera den bild jag verkligen tog då känd svensk pastor lämnar det där båset i Red Light District.)

För mig har det varit inspirerande att skriva för Dagen, som varken brukar falla i tystnadens grop eller i snasksladdrets gyttjepöl. Men nu är det för min del dags att sluta som fast kolumnist på Dagens ledarsida.

Nya uppgifter väntar.

Allt gott, till alla!

PS. Varken Jesus eller Paulus hade för vana att tysta ner sådant som var opassande. Snarare tvärtom.