Snille, smak och slavhandel

Den sjaskighet och råhet som uppvisats de senaste veckorna i Svenska Akademien kan möjligen förvåna. Men faktum är: Redan från början fanns en mörk bakgrund till Akademiens glitter och prål.

20 mars 1786 instiftar Gustav III Svenska Akademien. Den 5 april samma år antar Akademien sitt valspråk: ”Snille och Smak”. Men omedelbart därefter kastar sig Akademiens grundare Gustav III över nästa projekt: att öppna svensk handel med slavar från Afrika till Västindien.

Vid denna tid växer en stark opinion mot slavhandel i många länder. Men för den svenske tjusarkungen är detta inte skäl av avstå från slavhandel. Tvärtom. När andra länder börjar avveckla, då ser svenske kungen en chans att tjäna nya stora pengar på handel med afrikanska slavar.

Kung Gustav III köper då den lilla karibiska ön S:t Barthélemy av Frankrike. I samma veva bildar kungen Västindiska Kompaniet.

Kungen var Kompaniets ojämförligt störste aktieägare, som med Kompaniet som redskap snabbt gjorde den lilla ön till svensk slavkoloni. Den bakomliggande affärsidén var: att importera och vidaresälja afrikanska slavar till andra länders kolonier. Andra länder var ju upptagna med att avskaffa sådan handel – och svenske tjusarkungen avsåg nu att ta över denna marknad.

När kungen bildat Svenska Akademien och Västindiska Kompaniet utfärdade han genast en ny lagstiftning med ambition att uppmuntra svensk slavhandel i Afrika: "Fri införsel och handel af svarta slafvar eller så kallade nya negrer från Africa". "Frihet för alla å S:t Barthelemy boende och ankommande att armera och utsända fartyg och laddningar till Africa, för att upphandla slafvar."

På S:t Barth delades all makt mellan svenske tjusarkungens företag Västindiska Kompaniet och Sveriges guvernör på ön, Per Herman Rosén von Rosenstein.

Femton månader efter kungens instiftande av Svenska Akademien skrev von Rosenstein, kungens man på kungens ö i Västindien, en ny lag för slavarna. 1985, nästan 200 år senare, letade jag efter originalet till denna svenska slavlag. I arkiv på S:t Barthélemy och andra gamla slavöar i Karibien. I ett forskarcentrum i Harlem, New York. Men jag fann denna lag i en kartong på Riksarkivet i Stockholm (och den blev avgörande när jag därefter skrev min bok "Kungliga svenska slaveriet", 1986).

Denna lag är förmodligen ett av de mest vidriga dokumenten i svensk historia. Svensk lag på S:t Barthélemy innehåller, när det gäller slavar, enbart straff av följande kaliber:

• piska

• halsjärn

• brännmärkning

• glödande järn

• avrättning

Så började det. Kan vara nyttigt att veta, i dessa tider (för övrigt teg svenska forskare så länge de kunde om denna mörka och hemska del av svensk historia. Ungefär till 1980-talet).