Att jag började studera teologi var helt och hållet en slump. Eller ska man kalla det slump? Guds pekfinger, kanske? En vän till mig, Susanne, tyckte att jag borde läsa till präst och hjälpte mig med att skicka in ansökningshandlingarna. Och konstigt nog så kom jag in på Teologiska Högskolan trots att mina betyg inte var i toppform. Då tänkte jag att det måste finnas någon mening med det! Att det var en fingervisning till mig: se, den här vägen är för dig! Jag var kanske mest förvånad själv, där jag satt bland blommorna på min mammas balkong om sommaren och berättade den stora nyheten.
Så kom jag till den bästa skola jag någonsin gått på! Ja, det var en lycklig tid i mitt liv! Jag var mer än nöjd, lärarna var jättebra och miljön var underbar. Men bäst av allt var att få orientera sig i de heliga skrifterna, något som jag hade längtat efter under en lång tid. Att få studera Bibeln på allvar och med de bästa och kunnigaste vägledarna. Jag kände flera personer i min klass sedan tidigare och trivdes mycket bra i det sällskapet. Det var roligt i skolan varje dag och jag kände att jag utvecklades som människa. Men kraven på vetenskaplighet var tuffa för mig som inte var van vid det sättet att tänka. För mig handlar religion mer om tro än om vetenskaplig forskning. Men jag lärde mig otroligt mycket under denna korta tid och är verkligen tacksam för min tid på den teologiska högskolan.
Det som gjorde att jag inte kunde fortsätta var min praktiska familjesituation med fyra barn, som skulle skjutsas till och från olika dagis och skolor, samt att jag måste arbeta samtidigt för att försörja oss. Det var oerhört stressande att sitta i bilköer så stor del av tiden. Det gick helt enkelt inte ihop sig, och jag fick sorgligt nog ge upp mitt projekt för tillfället. Men jag vill gärna fortsätta mina studier i teologi när tillfälle ges, och i framtiden kanske trots allt bli pastor. Ingenting är omöjligt för Gud!
