Jesus finns bortom alla våra bilder, sägs det ibland. Just därför behöver vi bilderna. Skrifter, förkunnelser och kyrkor är fulla av dem. Jesus är ett lamm, en väg, en fisk, en ros, ett nyfött barn, ett levande vatten. Jesus är ett bröd för vår hunger.
”Livets bröd” var temat den här söndagen i fastan, midfastosöndagen som markerar att vi med Jesus har gått halvvägs till korset och uppståndelsen. Nu behövs en rast. Vi behöver vila en stund och mättas.
Jesus är Ordet som blev kött och mättar med ord som aldrig tar slut fast vi är så många. I Evangeliet ligger Ordet, orden, i en korg som fem bröd och två fiskar, nog och övernog åt alla som behöver.
Jesus är en vinranka, en vän, en son. Jesus är den mest utsatta – fången, främlingen, den sjuka, den hungrande och törstande.
Vad finns det mera för bilder? Det kan jag inte svara på. Många bilder av Jesus är unika och okända för alla utom den som just då råkade se Honom – i ett fallande löv, en räddande hand, ett sällsamt ljus över havet.
Var och en av oss bär bilder av Jesus inom sig själv, bilder som kanske ingen annan har sett eller skulle förstå. Efter gudstjänsten i söndags talade jag och några andra om dessa olika bilder och tecken, och det var som att nya bilder uppstod i själva samtalet.
Vi upptäckte saker vi inte hade tänkt på. Jesus fanns hos oss och tog form i våra ord.
Han är Ordet som blev kött och han är även Ordet som ständigt tar form i nya ord, i språk, reflektioner, utbyten. Vi behöver inte vara rädda för att Ordet inte ska räcka till. Det fyller oss helt, mättar alldeles och ändå blir det över.
Vi kan inte säga fel, lika lite som de tusentals som åt av de fem bröden och de två fiskarna kunde ”äta fel”. Brödet förstördes inte för att de satte tänderna i det på ”fel” sätt. Undret beror inte på dem som äter brödet.
Allt de behövde göra, de som hade kommit för att höra Jesus förkunna några veckor innan hans korsfästes, var att ta emot så som de kunde och ville. Exakt där befinner oss även vi, just nu.
Korgarna är fulla. Vi kan ta ett bröd, bita i det, smaka på det, samtala med varandra om vad Jesus säger och om vem vi tror att han är, glada över den villkorslösa och rika gåvan.
Jesus själv undervisade genom samtal med människor och genom att använda bilder, metaforer. Hans undervisning är ett möte kring bordet, ett middagssamtal på jämlik fot i ömsesidig nyfikenhet med oss syndare, snarare än en lektion i en skolsal där ett slags himmelsk besserwisser till magister mästrar sina elever. Så ser friheten i Kristus ut.
Liksom brödet, fiskarna och himlen är den friheten oändlig och evig. Den är en ständig rörelse genom och bortom rum och tid, en andning som aldrig upphör.
