Det räckte att jag tog till orda i Västerbottens-Kuriren för att åka på en snyting. Sundkvist “killgissar” skrev politikern som gått i taket. Jag kan svenska ganska bra men riktigt säker på vad hon menade blev jag inte. Fick slå upp ordet. Enligt den hårt prövade akademin betyder killgissa “att påstå något på ett sätt som gör att det verkar som om man vet vad man pratar om fast man egentligen bara gissar”. Aj då! Inte bästa starten på en offentlig dialog direkt. Får väl göra en Jesus och vända “andra sidan till”. Inte slå tillbaka. Inte “fly fältet” heller.
Så jag svarade högst beskedligt, närmast vänligt, att jag var tacksam över att min debattartikel om den provocerande fattigdomen berört. Berömde också min kritiker. Det visade sig ju att hennes parti gjort flera ansatser för att möta problematiken, men inte fått politiskt stöd för det. Bra jobbat! Dock kunde jag inte köpa kritiken i sin helhet.
Vad det handlade om? Jo, jag hade i min insändare kritiserat politiken för att sakna visioner för de allra fattigaste i Europa. Den politiska närsyntheten i mötet med EU-migranterna är faktisk påfallande. Det enda som diskuteras i det offentliga rummet är vad tiggeriet gör med oss, att vi fått en ny underklass som är så fattiga att det provocerar det svenska systemet och så vidare. Lokala kommunpolitiker står i princip helt utan redskap att möta den nöden. I Umeå löser man det med ett verksamhetsbidrag till föreningar eller kyrkor som ordnar härbärge och aktiviteter samtidigt som man anställer ordningsvakter för att bevaka och köra ut EU-migranter och hemlösa från offentliga lokaler där man kan gå in och värma sig när det är som kallast. I min värld är det inget annat än ett sorgligt dubbelspel.
Att jag dessutom förstått att regeringen vill förbjuda tiggeriet innan valet, gör inte saken bättre. Fattigdom förbjuder man inte bort. Fattigdom reformeras bort med utbildning, arbete, infrastruktur och goda värderingar. Det trodde jag svenska politiker förstått. Det var ju så vi besegrade fattigdomen i Sverige. Det var så statarlängorna avskaffades, men det verkar vara glömt. Jag skrev att jag saknar politiska visioner som möter dessa behov och att nästan ingen angriper roten till problemet.
Det hör dessutom till saken att Pingst i Umeå på fyra dagar snabbstartade ett härbärge precis före jul. Inte för att vi tror att det är en långsiktig lösning, men när kylan gick ner mot –20 grader agerade vi. En fyrarummare i kyrkan blev till härbärge, men bara tillfälligt. Vi menar att det krävs något mer som löser denna fråga vid problemets rot, helst i EU-migranternas hemländer. Om inte annat med riktig integration i det svenska samhället. Det vi gör nu duger inte. Så jag vidhåller att det behövs större politiska visioner. Står alltså kvar vid min kritik och vänder "andra sidan till", för EU-migranternas skull.
