Man ska inte fästa sig för mycket vid världsliga ting, sägs det, men det viktiga är väl snarare att inte bli alltför fäst vid fel saker. Dyra prylar ger prestige och status hos vissa, men vi som inte har råd att hävda oss på det viset behöver inte sörja. Inte så länge det finns tak över huvudet, mat för dagen, hälsa, kärlek och en känsla av mening.
Att julpynta skapar mening för mig, och vissa världsliga föremål är centrala för att rätt stämning ska infinna sig. Till dessa hör en cirkelrund adventsstake i form av en … törnekrona?
Nja. Den som designade denna ljusstake helt i metall med plats för fyra ljus kände kanske inte ens till våra kristna högtider. Om jag minns rätt så fann jag den på rea hos en butik som importerar produkter från Asien. Cirkeln som håller ljusen är prydd med späda metallblad. De påminner om ett nyutslaget törnrossnår i påsktid, men bladen kan lika gärna förväxlas med taggar.
Året runt använder jag min adventstjusstake med ljus i färg efter årstidens stämning. Vita under påskfastan, gräsgrönt och solgult i trefaldighetstid, på domsöndagen skall alla ljus brinna ner och ersätts sedan av röda i advent.
En vän frågade halvt på skämt om jag inte borde använda ljus i kyrkoårets liturgiska färger, jo kanske egentligen. Men just den här lilla riten är det jag som bestämmer över. Jag gör som jag vill, inom ramarna för den stränga cirkel som håller ihop kyrkans år.
Människan är en varelse som troligen inte skulle kunna leva utan riter. Kristen ritual rymmer en rik värld av riter och för att genomföra en rit, behövs föremål. Är dessa föremål heliga?
Nej. Jag skulle bli ledsen om min året-runt-adventsljusstake gick sönder eller försvann, men den är inte tillverkad i kristet syfte och även om jag ger den kristen mening den kan alltid ersättas med något annat. Det viktiga är att det som riten gestaltar inte går förlorat.
Nu i advent tänder jag ljus på traditionellt sätt för att gestalta att Jesus är på väg. Det sker utanför ting och tid, det kan egentligen inte gå förlorat, men uppmärksamhet på fel saker gör att det skyms eller glöms. Min adventssljusstake, cirkeln som rymmer både törnen och nya blad, fastans och domens stränghet och decembers väntan, hjälper mig att fästa uppmärksamheten där den ska vara.
Det osynliga fästs i tid och rum med hjälp av små tecken och ting som detta, i sig betydelselösa, sällan dyrbara men älskade och viktiga. Vilka av dina ting är tecken?
