Metoo-kampanjen fortsätter. Men det räcker inte med bra värderingar, underströk Joel Halldorf i sin fredagsledare i Dagen. Karaktären behöver förvandlas. I Svenska Dagbladet har krönikören John Sjögren förvånat sig över att personer som ondgör sig över sexuella övergrepp kan acceptera pornografin. Han vill se en renässans för vad han kallar den traditionella sexualmoralen, som hävdar att sex hör hemma inom kärlekens gränser, det handlar inte bara om mina behov, utan om den andre, den älskade, den som jag vill förenas med och ge mig själv till.
Den moralen har också stöd i Bibeln. Men inte ens biblisk moral räcker, om den inte omsätts i livet. Det räcker att påminna katolska präster och andra kristna ledare som svikit sina ideal och ställt till skandaler.
Låt mig samtidigt säga: kristen samlevnadsmoral bottnar i förlåtelsen, inte i fariseisk egenrättfärdighet. En sann kristen vet, att hans begär skulle kunna leda honom snett. Därför är han vaksam. Han behöver rening in i sitt innersta för att leva rätt. Och han behöver möta frestelsen med ett upprepat ja till troheten.
Varje församling är också de förlåtnas gemenskap. Många har blivit förvandlade genom mötet med Jesus. Sådana som förr levde efter den fria kärlekens ideal, lever nu med livslång trohet som ögonmärke. De litar på sin livspartner och har själva blivit ordhålliga.
Vi behöver sådana föredömen. Tänk att det finns feminister som i dessa sista dagar i debatten lyft fram Jesu sätt att umgås med kvinnor som ett ideal. Och det duger. Jag är övertygad om att män som frågar sig: ” Vad skulle Jesus göra?” också gör intryck på sina arbetsplatser. Där spårar det inte ur på firmafesterna. När tillräckligt många tar sin tro på allvar präglar de en ny atmosfär. Den kristna församlingen har som uppgift att stå för en motkultur.
Det går att förändras. Församlingen är till inte bara för de perfekta – utan också för dem som misslyckats på olika områden men som sökt förlåtelse och hjälp till upprättelse. I en tid full av frestelser behöver vi ständigt bli påminda om det.
Under den stora folkväckelsen som gick fram i 1800-talets Sverige skedde både en tillnyktring och en sanering av familjelivet. Osedligheten var utbredd. När människor blev omvända lät de flaskan stå. När familjefäder blev både nyktra och frälsta, bröt de med sin destruktiva livsstil och tog hänsyn till kvinnorna som de delade livet med och till barnen. Kultureliten applåderade inte det som hände när frimicklarna kom in i bilden, men det var en djupgående samhällsförändring som skedde.
Kanske ska en och annan av dem som nu på grund av kvinnors vrede hängs ut i sociala medier upptäcka den kristna omvändelsens möjligheter att öppna upp för en ny start. Syndabekännelse, förlåtelse och livsstilsförändring betyder samhällsomvandling. När falskheten avslöjas, tänds hoppet om äkthet.
