I en tid som nu, när världens ledare verkar vara oförutsägbara och farliga, och vi vanliga människor helt maktlösa i förhållande till dem, så är det viktigt att ta hand om sig själv och värna om de goda stunderna vi har här på jorden. I Kiruna har den första snön fallit som ett plåster på våra sår. När snön faller blir det tyst och vilsamt och jordens såriga skorpa får tid att läka. Jag vänder mig till naturen, när allt kärvar till sig. Naturen, som nu inleder sin vila och kommer igen med ny livskraft till våren. I Kiruna ser man knappt solen under en stor del av året. Men då finns det vackra blå ljuset över snön. Hela staden är underminerad av såriga gruvhål, och man måste flytta hus och hem för att undvika rasrisken. Ändå lyses himlen upp av ett säreget ljusfenomen, Aurora Borealis, det märkvärdiga norrskenet. Som ett tecken från ovan, att det finns en kraft utanför vår egen begränsade mänskliga tillvaro. Kanske har den kraften hemvist i våra hjärtan också?
Här nere i de södra delarna av landet har vi ännu några vackra dagar kvar att njuta under oktober månads eldorado. Då kan vi ta vara på den höga luften och trädens färgexplosioner. Men snart blåser de vackra bladen iväg och lämnar kala träd, och vi får pulsa fram bland bruna lövmassor på höstpromenaden. Kanske kan man då för ett ögonblick känna lite vemod. Men om vi då lyfter ögat mot himlen, blir vi varse de blinkande stjärnorna, som syns extra bra bland trädens kala grenar. Stjärnhimlen, som inspirerar barnen till att öva på luciasånger i novembers mörka månad. Ett hopp om ljus, tanken på Sankta Lucia .
Ingen tid är liksom helt glömd av naturen. Novembers mörker erbjuder oss en chans att kura inne med värmeljus. Då kan vi passa på att klara av den stora julstädningen och handla julklapparna, innan den galna köphetsen sätter in. En bra tid för att rensa förråd och skänka bort det vi inte behöver. Utan julen skulle vår vinter bli oändligt mörk och sorglig. Vi får ta fram vårt glitter och sätter upp adventstjärnan och ljusstakar i fönstren för att påminna oss om att även detta mörker har ett slut, i väntan på den tid, när ljuset vänder tillbaka. Då är vi lugnt förberedda på glädjen och värmen i julfirandet och kan känna gemenskap och innerlighet istället för julstress. På så sätt blir julen en fridens högtid, en tid för eftertanke och begrundan över det magiska i vår tillvaro. Så. När allt omkring oss skakar. När människor visar sig vara opålitliga, kan vi åtminstone lita på att Guds natur ger oss en rytm. Er rytm som erbjuder både ljus och vila.
