I lördags morse i Göteborg var många människor i rörelse. Bokmässan och andra litterära arrangemang öppnade sina portar för dagen. Nazister förberedde sig för att marschera. Motdemonstranter i tusental samlades för att fredligt möta dem.
Själv befann jag mig utanför domkyrkan tillsammans med trossyskon från bland annat Kyrka mot rasism, rockbandet Vindstyrka 12, domprosten i Göteborg och ett tjugotal författare. Vi förberedde oss för manifestationen ”Ord för motstånd och medmänsklighet”.
Text av bland annat den holländska mystikern Etty Hillesum och den danske prästen och dramatikern Kaj Munk deklamerades så småningom. Både Hillesum och Munk betalade med livet för sitt motstånd mot nazismen, liksom flera andra av författarna vars ord vi läste: Anne Frank, poeten Hanna Szenes, teologen Dietrich Bonhoeffer.
Den antinazistiske domprosten i Göteborg, Olle Nystedt, slapp dö eftersom Sverige aldrig ockuperades av nazi-Tyskland. I advent 1942 höll han en brinnande predikan i protest mot pågående deportationer av norska judar. Därmed utmanade han mörka krafter inom det egna stiftet och satte sitt liv på spel.
Nazism är en våldsideologi som det inte går att föra demokratiska samtal med. Nazism föraktar demokratin och vill utplåna den, till förmån för ett statsskick där människor mördas i stora skaror eftersom de anses sakna existensberättigande.
Nazisterna, däremot, är människor. Av olika skäl har de låtit sig ledas vilse. Det finns inga ursäkter, men jag minns de unga kristna som manifesterade mot nazism i Jönköping 2014 genom att sätta sig i vägen för en pågående nazistdemonstration och sjunga psalmer. Vad hoppades de på?
De hoppades att nazisterna skulle inse att de hamnat fel och överge sin ideologi. De ville att nazisterna skulle sätta sig ner på marken och sjunga med dem.
Det är en from förhoppning, kan tyckas, men hoppet får inte överge oss. Dock är det farligt att hoppas att brutal människofientlighet försvinner eller förlorar kraft bara vi inte låtsas om den.
Olle Nystedts samtida ämbetssyster domprost Karin Burstrand läste i lördags ur hans predikan från 1942: "Sveriges kyrka får icke vara stum, då sådant sker inpå våra gränser. Om vi tege skulle stenarna ropa."
Just så enkelt är det. Vi får inte vara stumma. Vi måste hålla ögonen öppna, tala, säga emot, stötta dem bland oss som utgör den nazistiska ideologins direkta måltavlor. Därför denna uppläsning på domkyrkoplan i Göteborg i lördags, medan polishelikoptrarna smattrade och vinden ryckte och slet i orden som lästes: för motstånd, för medmänsklighet, för medmänniskan.
