Känner ni det? Även fast det finns några dyrbara dagar kvar när solen tittar fram, kommer den där isande ilningen ibland. En kall vind. En försmak av hösten. Allting ser ut som vanligt, som sommar, men man bedrar sig. Det är då jag får panik! Sommaren gick så fort, och nu är det slut på det roliga.
Jag ser olycksbådande tecken här och där. Mörkret är på väg, temperaturen ligger på 16-17 grader i stället för 25 och jag vill tillbaka. Tillbaka till juli.
Nu kommer den svåra tiden. Jag vet att det finns människor som älskar hösten, som vandrar lyckliga i skogarna på jakt efter bär och svampar, men jag har inte fått vara med i det gänget. Jag är inte en av dem. Nej, jag har en ständig längtan efter ljus och värme och jag reser gärna ifrån alltihop. Inte ens som liten var jag någon skogsmulle eller scout.
Men om jag ändå försöker se ljust på det hela. På hösten. Då inser jag att den här tiden också kan vara en tid när vi lyssnar inåt och upptäcker vår intuition. Nu behöver vi inte längre stressa för att fånga sommaren och ta vara på varje solig dag. Sommaren är kort, det mesta regnar bort, men nu kan vi i stället tillåta oss att luta oss tillbaka lite. Vi behöver inte trängas på någon badplats eller stå i glasskö. I stället kan man få bli förvånad och glad om det kommer någon fin dag. Kanske kan det hjälpa oss att leva mer i nuet och ta dagen som den kommer. Känna lugnet som vanan ger.
Hösten är en tid för kontemplation och eftertänksamhet. Ta emot tiden som den är. I stillheten kan man uppleva den förhöjda atmosfären i en vacker oktoberdag, den klara luften, trädens alla färger.
Kanske hösten är en tid för att hitta sig själv i det brus som är livet.
I helgen tyckte jag mig också känna kärleken i det väder som kallas indiansommar, Den sista sucken från sommaren. Just genom att vi har årstidsförändringarna har vi möjlighet att lära oss att uppskatta förändringar och utvecklas med dem. Vi kanske till och med kan uppleva vintern som en vilans tid, när allt i naturen går till ro, med hopp om en ny vår. Återhämtning och pånyttfödelse, naturen har mycket att lära oss.
Naturen fortsätter sin obönhörliga gång, och vi bör vara djupt tacksamma över det, för det är inte självklart längre! Skador har uppstått, som vi människor är ansvariga för.
Nu är tiden för att reparera dem och ge tillbaka vår kärlek till Moder Jord för allt hon så generöst gett mänskligheten under miljontals år.
