Göran Skytte: De sjöng Internationalen före kyrkomötet

Det var februari 2015, för inte så länge sedan. Wanja Lundby-Wedin hade avgått som LO:s styrelseordförande och därmed också som ledamot av verkställande utskottet för socialdemokratiska partiet. I stället verkade hon nu plötsligt i Svenska kyrkans beslutande organ, kyrkomötet, som högsta representant för den största partigruppen, Socialdemokraterna. Därtill första vice ordförande i kyrkostyrelsen.

Under partiets ledning hade hon alltså tagit ett raskt kliv från de fackliga och partipolitiska höjderna till högsta och näst högsta makten i Svenska kyrkan. Inte för att svenska kristna önskade det, utan för att den socialdemokratiska partiledningen, med alla sina resurser, ville ha det så. Alltså blev det så.

Nu händer något egendomligt. Wanja Lundby-Wedin ger helt oväntat en vardagsnära skildring av livet som partipolitisk sosse-kristen i Kyrkomötet. Och trots all politisk rutin hon besitter lägger hon ut materialet till offentlig beskådan.

Efter kyrkomötet skriver hon på Facebook: ”Morgonens möte med Kyrkomötets S-grupp avslutades med Internationalen och Kyrkomötet avslutades med psalmsång.”

Prästen Erik Eckerdal i Knivsta fann detta på Facebook, och skrev i februari 2015 en artikel på nätet med rubriken ”Från fackpamp till andlig ledare”.

Det är möjligt att rycka på axlarna och säga "so what". Men prästen Eckerdal blir upprörd, sårad. Han skriver:

”Tydligare än så kan väl inte den kristna tron förnekas. Naturligtvis är Lundby-Wedin fri att bekänna vilken otro hon vill, men är det verkligen trovärdigt att hon gör det som Svenska kyrkans främsta valda ledamot? Eller hur ska hennes och de andra sossarnas dubbla trosbekännelse förstås? Vilken är det hon egentligen omfattar och vilken hycklar hon?”

Jag delar fullt ut hans känslor. För mig är det vämjelsefullt att de socialdemokratiskt valda till kyrkomötet vid sina interna möten sjunger just Internationalen.

Texten är i stora stycken blodtörstig. Hämndlysten. Otäck. Också helt och hållet antikristen, anti-Gud. Så här lyder första delen av andra versen:

”I höjden räddarn vi ej hälsa,

ej gudar, furstar stå oss bi,

nej, själva vilja vi oss frälsa,

och samfälld skall vår räddning bli.”

Tänk att de sjunger en sång som innehåller detta budskap – som början på Kyrkomötet! Tanken svindlar när man funderar över vilka sånger andra partipolitiska nomineringsgrupper skulle kunna sjunga.

Enbart att socialdemokraterna skränar Internationalen inför kyrkomötet är ett skäl att kasta ut dem. På ett eller annat sätt.

Slutligen. De som sjunger är ofta välgödda partigängare. Man ser sällan halvsvältande uteliggare som hand i hand med dessa socialdemokratiska politiker sjunger ”Upp till kamp emot kvalen”.

[ Läs alla krönikor av Göran Skytte här. ]