Den svenska sensommaren är underbar. Just nu får naturen mig att tänka på ordet överflöd. Överflöd är naturens princip! Tänk bara på överflödet av tallkottar som tallen ger ifrån sig! Alla kottar blir inte tallar. Tänk på maskrosens vackra flygbollar med frön som hamnar precis överallt! Sedan tänker jag på själva livets ursprung och alla de miljontals spermier som simtävlar om att befrukta ägget.
Men sedan upphör överflödet. För det är nästan alltid bara en spermie som lyckas tränga in i ägget och vinna livet. Därför gäller inte naturens princip om överflöd oss människor.
Vi är en exklusiv skara, vi som faktiskt har förmånen att bli ett embryo, utvecklas och sen födas. Visst är jorden full av människor, men vi är var och en skapade till Guds avbild. Vi är unika och menade. Varje människohjärta är en skatt! Därför blir jag så ledsen av att se hur så många människor kommer till den här jorden utan att tas till vara.
Vi låter människor fara illa, sitta på gatan och tigga. Eller så tar vi emot människor när de är barn, ger dem alla möjligheter, bara för att slänga ut dem i intet när de fyller 18. Vad är det för slöseri och omänsklighet?
En människas drömmar, talanger och tankar är en oerhörd resurs, ändå verkar det som om det är okej att vissa bara får falla som en kotte i asfalt. Utan någon möjlighet att gro.
Gud har en plan för varje människa och det finns en enorm potential inom var och en av oss. I Bibeln talas om talenter, som antingen grävs ned eller får blomstra och komma till godo. Det finns talanger, som vi sett växa till sig i förortens kraftfulla mylla. Tänk på Zlatan, vilken stjärna! och han är inte ensam. Carola strålade redan tidigt ifrån förortens begåvningspool.
Man kan se förorten som ett kalejdoskop, alla färger skakas om och hamnar i nya vackra mönster. Som man inte sett förut, nya kopplingar i hjärnan och kreativa lösningar!
Alla dessa borde få en chans. Vilket energipåslag det skulle bli!
Allt är möjligt, allt, sa den berömde fotografen Nilsson, som gjorde boken om livets ursprung. Det är det som är den verkliga rikedomen i ett samhälle, människor i samarbete. Att ge och ta, att ha utbyte med varandra och gemenskap i arbete. En explosion i kultur, och då menar jag verklig kultur, som grundar sig i kärlek.
Kärleken bär som bekant också livets princip inom sig, ju mer du ger desto mer får du tillbaka.
Vi är inte överflödiga, men vi har fått kärlek i överflöd. Den har vi råd att slösa med. Så låt oss slösa och släppa fram så många människor som möjligt. Ingen människa ska behöva falla till marken.
