Nyligen predikade jag på Island och lärde känna tre utländska studenter från Afrika som besökte konferensen. Jag såg att de satt långt bak i lokalen och inbjöd dem att stiga fram och sitta bredvid mig. Efteråt berättade de att jag var den första predikant som de någonsin mött som hälsade på människor före gudstjänsten.
När jag sa till dessa bröder att de kunde kalla mig Lee var de chockade. De hade väntat sig att jag skulle kräva en mångordig kyrklig titel.
Jag får ofta frågan vilken titel jag har, och mitt svar tillfredsställer inte alla. Jag ser mig inte som en pastor eftersom jag reser så mycket. Alla sorters etiketter har klistrats på mig: präst, profet, apostel, till och med biskop.
En gång presenterades jag som ”Dr Grady” och jag gömde mig nästan under stolen. Jag har bara examen från college. Det finns inga bokstäver efter mitt namn.
Vi har blivit titelfetischister. Det fanns en tid när människor i karismatiska kretsar ville bli biskopar. Några installerades med ring, skrud och lustiga hattar. Sedan började samma personer kalla sig för apostlar. Då blev profeterna avundsjuka och ville också heta apostlar.
Den senaste modenycken är att kräva att bli tilltalad som "apostel": "När apostel Heligare Än du kommer, kalla honom 'apostel' och se till att han får ett enskilt rum som vaktas av hans två 'vapendragare' med svarta glasögon."
En och annan har till och med utarbetat en teologisk förklaring som går ut på att man inte kan bli smord av Gud om man inte hedrar honom med rätt titel. Det är inget annat än karismatiskt skitsnack.
Jesus spelade inte med, särskilt inte när han var I närheten av sin tids höjdare, skriftlärda och fariséer med näsan högt i vädret. Han påpekade att de älskade att bli kallade ”rabbi” men varnade dem: ”Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd” (Matt 23:12).
När jag var i Kina för ett antal år sedan mötte jag fantastiska ledare som hade planterat tusentals församlingar och suttit i fängelse för sin tro. De var de modigaste apostlar jag mötte. Men när jag frågade om de kallade sig "apostlar" sa de: "Det är en viktig roll i kyrkan. Men vi föredrar att kalla varandra bröder och systrar."
Det avgjorde saken för mig. Om dessa giganter inte behöver titlar behöver inte heller Ers Allra Heligaste Stormästaren Dr Biskop Märkvärdig Jones som råder över fyra församlingar bära sin roll i kyrkan runt halsen som en neonfärgad skylt.
Jesus är kungars Kung, herrars Herre, Davids son och Fredsfursten. Men när han kom till vår värld la han allt sådant åt sidan. Han bar inga tjusiga skrudar, han krävde inga titlar, han hade inga vapendragare.
Han bar till och med sitt eget kors tills han dukade under. Om vi vill tjäna honom måste vi lägga bort vårt behov av berömmelse och kasta våra kronor vid hans fötter.
