En öppen stad är också sårbar. Det gäller även demokratin. Därför är det viktigt att stå upp och försvara den varje dag. Särskilt med tanke på det som nyligen har hänt. Många människor ute i landet har en felaktig uppfattning om stockholmarna som dryga och stroppiga. Ett som är säkert är att det finns mycket stress i Stockholmsområdet. Stockholmarna springer i rulltrapporna. Det här är något som landsortsborna förvånar sig över. Varför springer de, när de får åka i trappan, då behöver man väl inte springa? Stockholmarna stämmer också möten på rullande tåg:
– Vi ses i tredje vagnen.
Vi är sistaminuten-akrobater, balanserande på stresslinjen.
Men stroppiga? Nej, det tycker inte jag. Stockholm är en livlig och glad stad. Stockholmarna är vänligare och hjälpsammare än man kan tro. Det blev extra tydligt den senaste tiden, efter terrorattentatet. Då fick vi se Stockholms verkliga hjärta. Så mycket kärlek och hjälpsamhet. En större manifestation för människokärlek har väl aldrig setts vid Sergels torg.
Stockholm har välkomnat hela världen. Det är såklart viktigt att ha koll på alla som kommer in i vårt land. Men det får inte urarta till främlingsfientlighet! Många skumma organisationer tar nu tillfället i akt och propagerar för hat och våld. Den vägen har inte Stockholm valt.
En ung man från Ecuador körde en värdetransportbil och valde att med risk för sitt eget liv ställa bilen på tvären i mördarens väg och förhindrade på så sätt många människors död. Han var inte rädd, sa han. Han tänkte bara på hur han kunde hjälpa till.
Cityakutens personal stängde mottagningen och skyndade ut för att göra vad de kunde i den svåra situationen. Människorna tänkte inte på sin egen säkerhet utan ställde upp till max för att hjälpa sina medmänniskor.
– De som vill hjälpa till är många fler än de som vill göra ont, sade kungen.
Det är verkligen en tröst att tänka på det sade han. En romsk kvinna, 83 år gammal, som satt och tiggde på Drottninggatan fick en av stenbumlingarna på sin fot, vilket orsakade 2 frakturer i foten. Hon trodde att ingen skulle hjälpa henne. Men två unga killar kom förbi.
Den ena ställde ifrån sig sin cykel och de bar in kvinnan på ett hotell där hon fick hjälp. Sedan kom hon till Sankt Görans Sjukhus, där man opererade foten. Alla dessa händelser visar på Stockholms verkliga själ som består av underbara, kärleksfulla och hjälpsamma människor. Det är sådant som händer i Stockholm – en öppen stad!
