Det måste väl vara bättre med ett “riktigt jobb” än en slant i koppen? Lön för arbete, inte efter förmåga att väcka medlidande. Så tänkte vi och gjorde ett försök. Trodde, i vår enfald, att det skulle vara enkelt, EU-migranter är ju också medborgare i Europeiska unionen. Till vår förvåning stötte vi på det ena problemet efter det andra.
Låt mig ta det från början. Förra vintern lärde vi känna en del av stadens tiggare genom arbetet med härbärget. Vi kom nära. Fick inblick och förståelse. I somras reste vi ner till deras hemby i Rumänien och fick förklaringen till för varför man kommer och tigger på vintern. Armod, hunger och allmänt elände. I år tänkte vi därför att det skulle vara bättre att anställa en av EU-migranterna som medarbetare på härberget i stället för en svensk medborgare som kan få annat jobb. Det var dock inte så enkelt.
Den enda bank som var villig att öppna ett bankkonto för en EU-migrant var Swedbank, men det funkade inte. De har ju ingen kontanthantering längre. Så om lönen betalas in där, sitter pengarna fast för en person som saknar bankkort och mobilt bank-ID. Dessutom ville ingen bank erbjuda korttjänster. Snacka om strukturell diskriminering!
På Arbetsförmedlingen frågade man vad det skulle kunna vara för jobb en EU-migrant kan få. I stället för att serva snabbt och ge information om hur ett så kallat samordningsnummer kan fås hänvisade man till Skatteverket, som i sin tur inte ville lämna ut ett sådant om inte ett anställningsbevis fanns (samordningsnummer är en identitetsbeteckning för personer som inte är folkbokförda i Sverige). Men vem vill anställa en person som inte har ID? Det blir exempelvis svårt att försäkra vederbörande.
Nu löste det sig med hjälp av ett avsiktsbrev som vår EU-migrant fick med sig till skattekontoret. Men det tog tid – två månader! Det borde ju ha gått på en dag!
Om vi verkligen vill lösa frågan om tiggeriet och den provocerande fattigdomen måste Sverige bli bättre, enklare och smidigare. Bankerna måste lagstiftningsvägen tvingas bistå med bankkonton, bankkort och kontanthantering som inte kostar skjortan. Skatteverket måste kunna bistå med samordningsnummer utan krav på ordnat jobb. Det borde även gå att ordna enkla förutsättningar för eget företagande så att den som tigger kan arbeta i stället för att tigga, betala svensk skatt och bidra till utvecklingen. Om vi löser dessa frågor kan vi påverka EU, få bort tiggeriet från gatorna och upprätta människor. Frågan är bara om den politiska viljan finns?
Ändå var det värt allt strul. Morgonen när tiggaren skulle skriva på anställningsavtalet, resa sig från gatan mot ett riktigt jobb och få sin första, helt avtalsenliga lön, var en av de vackraste. Det var som om Jesus själv satt med i rummet och log. Ett riktigt jobb är mycket bättre än en slant i koppen.
