"Han är en sån bra berättare" brukar jag säga om en god vän som sällan beskriver saker exakt så som de gick till. Jag skulle inte säga att han ljuger. Med breda penslar och sprakande färger målar han i stället upp skeenden som på film. Händelser i mitt glåmiga liv framstår som betydligt mer spännande när de återges av honom.
Liknande berättare finns i offentligheten. På sistone har jag läst texter där Sverige målas upp som ett land med över femtio no go-zoner, tänk, områden där kriminella helt har tagit över och polisen inte törs åka! Det är ju som i en tv-deckare!
Nära anhöriga till mig bor i ett sådant område. Varje gång jag besöker dem blir jag lite full i skratt över hur dåligt berättelserna om no go-zonen stämmer med den gråa verkligheten.
I deras "no go-zone" rör jag mig på gatorna dag som natt utan att känna någon särskild oro över att bli rånad eller våldtagen. Köpcentret bland höghusen är välordnat och trevligt, där finns allt jag behöver och hittills har jag haft turen att inte möta en enda farlig person. Berättarna i tidningarna tycks ha kryddat upp sin story om denna gråmelerade verklighet så pass att den inte längre går att känna igen.
Vissa berättar på ett annat sätt. De sockrar sina berättelser tills de bara smakar godis. Man kan frestas berätta en sådan idyllisk saga om Sverige, men problem finns förstås.
Det handlar om tunga, gråa och inte särskilt spännande problem som ingen skulle kunna göra en actionfilm om, och vi behöver se de problemen för vad de är.
Den handfull vinddrivna kriminella glin som ställer till bråk i vissa förorter, ska inte felaktigt framställas som tuffa allsmäktiga filmskurkar i en "no go-zone". De gillar naturligtvis att beskrivas så, men den berättelsen är inte bra för någon. Ibland måste vi lägga berättarlusten åt sidan och säga som det är: Det finns inga no go-zoner i Sverige.
Det finns områden med kriminalitet och andra problem som polisen behöver uppmärksamma, och polisen har gjort en lista över dessa områden – en vardaglig, grå, småtråkig lista bara. Mer spännande än så är inte verkligheten.
Just nu finns berättare ute i världen som trumpetar att hela Sverige har blivit en no go-zone där kvinnor våldtas i extrem omfattning och människor beväpnar sig. Man kan inte annat än skratta åt dem. Ingen tycker om att bli skrattad åt. Inte du eller jag, inte förorternas småbusar, inte berättarna på våra ledarsidor eller på nätet, inte USA:s president. Just därför är humor ett så effektivt verktyg när lögner ska desarmeras – för det handlar om lögner, trots allt.
