Jag tror att stora delar av Sveriges befolkning har haft en relation till personligheten Siewert Öholm. Vare sig det handlat om hans långa karriär inom tv eller på grund av hans engagemang i den svenska debatten och då ofta på senare tid i kristna frågor.
Men nu har pastorssonen och journalisten, han som alltid krävt svar direkt, gått ur tiden.
Minnesorden regnar ned över hela Sverige och återkommande omdömen om Siewert Öholm handlar om hans mod, nyfikenhet och hans envishet att stå upp för sin sanning. Jag tror att vi alla har något att lära av det modet. Frågan är vem eller vilka som med samma mod kan kliva in i debatten framöver?
Något annat som står klart när många vänner nu minns honom är att han trots sin egen framgång inte haft några problem att lyfta andra människor. Jag har själv många gånger fått ta del av hans uppmuntran.
På ett personligt plan har Siewert Öholm därför betytt mycket för mig. Trots över 40 års ålderskillnad har han varit en av mina närmsta vänner de senaste åren och när han ligger på sin dödsbädd vill han skicka med några ord på vägen. ”Håll ut, var stark och skriv bra texter”, säger han bland annat.
I perioder har vi hörts flera gånger i veckan och pratat om allt. Den mediebransch vi har gemensamt, livet, tron och evigheten. Hans livslånga erfarenhet av medier, det kristna Sverige och livet i allmänhet har varit ovärderlig för mig.
Han har varsamt guidat mig genom svåra uppbrott, stora förluster och komplicerade arbetssituationer. Av den mediebild som ibland ritats upp av den arga debattören har jag sett väldigt lite. Hans råd har ofta handlat om förlåtelse, försoning och ett starkt men rättfärdigt ledarskap.
När jag för bara ett par år sedan höll på att gå itu efter att en anhörig dött alldeles för tidigt var Siewert den som kunde lugna och sätta ord på sorgen. Hur de mörka molnen först skulle kännas tunga men att de med tiden skulle skingras och att det skulle spricka upp.
Jag minns de otaliga gånger vi diskuterat sakfrågor och hur jag frustrerat famlat efter formuleringar och försökt sätta ord på resonemang och där han, trots att vi inte alltid hållit med varandra åsiktsmässigt, förstått vad jag velat få fram och guidat mig till klarhet eller gett mig historisk kontext till sådant jag själv inte kunnat uppleva.
Jag har ofta känt förundran över att en person förmått vara så generös och uppmuntrande, inte bara mot mig utan många i sin omgivning. Det är ovanligt i vår tid när de flesta har fullt upp med, eller av, sig själva.
Många av våra samtal kommer jag att bära med mig i mitt hjärta för alltid. De mörka molnen som nu känns tunga kommer med tiden att skingras.
”Håll ut, var stark, skriv bra texter och våga vara andlig.” Det var dina sista ord till mig Siewert. Jag hoppas att jag kan hedra dem.
