"Håll ut och var stark." Min vän och mentor ligger på sin dödsbädd och vill in i det sista ge mig några stärkande ord på vägen. Nu är han borta. Sorgen är stor. Tomrummet ännu större. Det är en stor person som nu gått ur tiden.
Trots över 40 års ålderskillnad har Siewert Öholm varit en av mina närmsta vänner de senaste åren. I perioder har vi hörts flera gånger i veckan och pratat om allt. Den mediebransch vi har gemensamt, livet, tron och evigheten. Hans livslånga erfarenhet av medier, det kristna Sverige och livet i allmänhet, har varit ovärderlig för mig.
Han har varsamt guidat mig genom svåra uppbrott, stora förluster och komplicerade arbetssituationer. Av den mediebild som ibland ritats upp av den arga debattören har jag sett väldigt lite. Hans råd har ofta handlat om förlåtelse, försoning och ett starkt men rättfärdigt ledarskap.
När jag för bara ett par år sedan höll på att gå sönder efter att en anhörig dött alldeles för tidigt var Siewert den som kunde lugna och sätta ord på sorgen. Hur de mörka molnen först skulle kännas tunga men att de med tiden skulle skingras och det skulle spricka upp.
Eller de otaliga gånger vi diskuterat sakfrågor och hur jag frustrerat famlat efter formuleringar och försökt sätta ord på resonemang och där han trots att vi inte alltid hållit med varandra åsiktsmässigt förstått vad jag velat få fram och guidat mig till klarhet eller gett mig historisk kontext till sådant jag själv inte kunnat uppleva.
Jag har så många gånger känt förundran över att en person förmått vara så generös och uppmuntrande, inte bara mot mig utan många i sin omgivning. Det är ovanligt i vår tid när de flesta har fullt upp med eller av sig själva.
Många av våra samtal kommer jag att bära med mig i mitt hjärta för alltid. De mörka molnen som nu känns tunga kommer med tiden att skingras.
"Håll ut, var stark, skriv bra texter och våga vara andlig". Dina sista ord till mig Siewert.
Jag hoppas att jag kan hedra dem.
