Den stora kampen i livet är trons kamp. Att våga släppa taget och vila i förtröstan på Guds ord. Hur svårt är ditt inte att lita på Guds löften! Trons kamp handlar nämligen inte om allt vad vi ska åstadkomma inför Gud utan om att sätta hela vårt hopp till vad han gjort för oss.
Men som fallna människor är vi så funtade att vi jämt sätter vår förtröstan till vad vi ska göra. Mannens fråga i dagens evangelietext är frågan vi själva ställer oss dagligen: ”Vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”. Som människor känner vi av naturen och kulturen endast en enda väg till salighet; lagens och gärningarnas väg. Ska man få något gjort så får man minsann se till att göra det själv, man kan inte förlita sig på någon annan.
Detta är syndens djupaste väsen. Otro är syndens själva essens och natur. Men även tro kan framställas och tolkas som en prestation. Inte sällan har det blivit ett belastat ord. Något som ska frammanas och åstadkommas av oss själva.
Därför väljer jag att använda orden tillit och förtröstan. Tillit är något du har eller så har du det inte.
Man tvingar inte sig själv att lita på någon man egentligen inte litar på. Det är inte tillit utan självbedrägeri. Tilliten kommer i egentlig mening inte från oss själva. Den växer snarare fram genom mötet med, och den växande kunskapen om, den person som ber om vår tillit.
Av oss själva varken kan eller vill vi lita på och följa Gud. Mannen i texten och människor i allmänhet har större tilltro till sin egen väg än till Jesu ord. Jesus beskriver det inte bara som svårt att tro, han säger faktiskt att det är helt omöjligt för människor. Likt lärjungarna så utbrister vi då: Jamen, då är det ju kört! Vem kan då bli frälst? Jesu svar ger oss en insikt om att inte enbart frälsningen utan även tron är ett Guds verk, en Guds gåva.
Tron kommer av predikan i kraft av Kristi ord. När Kristus talar föds tron och tilliten växer i takt med att vi lär känna honom sådan som han är. Predikan är en inbjudan att få lov att lita på att Guds löften gäller oss, att få vila i förtröstan på att vad han säger är sant och tillräckligt. Det är ett löfte som bygger på vad han redan har gjort för oss, inte på vad vi ska åstadkomma för honom.
För Gud är Jesu ställföreträdande liv under lagen, hans lidande och död på korset och uppståndelsen från det döda nog för vår frälsning. Frågan är om det är nog för oss? Herre, jag vill tro, hjälp min otro!
