Guds ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig, säger psalmisten. Den längsta psalmen i Psaltaren, 119, är en hänryckt kärleksförklaring till gudsordet. Vi kan räkna med att Jesus kunde Psaltaren utantill, och när det heter att han tillbringade hela natten i bön var det säkert psalmerna han bad i sina samtal med sin himmelske Fader.
Därför är psalmernas bok den bästa bönboken. När man ber med den ber man med Jesus och förenas intimt med honom.
Många partier i Bibeln är verkligen tillgängliga för vilken intresserad läsare som helst, utan förberedande studier. Psaltarens tjugotredje psalm, om den gode herden, kan läsas av alla gudstroende. Kärlekslyriken i Höga visan behöver inga kommentarer. Paulus lovsång till den oegennyttiga kärleken i Första Korinthierbrevet 13 kan vem som helst av god vilja meditera över och instämma i. Några av Jesu liknelser, om den förlorade sonen eller om den barmhärtige samariern, förklarar bättre än långa utredningar vad gudomlig-mänsklig nåd och barmhärtighet vill säga.
De är berättartekniska mästerverk, med ett djup som bara Gud själv har kunnat formulera.
Men det finns också många partier i den heliga Skrift som inte är så lätt tillgängliga. Bibeln är inget kompendium av lättbegripliga informationer utan ett bibliotek som handlar om Guds mellanhavanden med mänskligheten på alla nivåer i olika tider.
Det är inte möjligt att klippa ut enskilda verser i Bibeln och upphöja dem till normativa anvisningar. Den stora berättelsen handlar om allt mänskligt, också om högst tvivelaktiga personer och handlingar.
Gud handlar också genom motsägelsefulla människor, sådana som du och jag. Tänk på kung David: stor poet, stor syndare, stort helgon.
Det som de olika bibelförfattarna ville säga sin samtid, det är Guds ord till oss i dag. För att förstå vad detta är måste man förstå vilken genre en text tillhör. Man ska inte vänta sig historiska fakta i Jonas bok, den handlar om trohet mot en ofrånkomlig kallelse. Att solen stod stilla i Josua kapitel 10 är ingen astronomisk observation, det är ett jubelrop över en seger. Evangelierna är inga protokoll över Jesu verksamhet och uttalanden, men de underverk som omtalas är enligt författarna faktiska händelser, i motsats till Jonas vistelse i fiskens buk.
Både fakta och litterära fiktioner, och allt däremellan, ingår i Bibeln, Guds ord. Gud kan inspirera vilken typ av litteratur som helst som inte är ovärdig eller bedräglig. Och varför skulle den heliga Skrift vara mindre underfundig och mästerligt uttänkt än de (andra) största verken i världslitteraturen?
Och varför skulle den kräva mindre ansträngning och engagemang av läsaren, om den nu handlar om det viktigaste?
