Heliga skrifter är användbara till mycket. Där kan man alltid finna stöd för sina käpphästar. Det gäller i högsta grad Bibeln. Typografen hittar tryckfel, mormonen månggifte. Varje bok i Skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar, heter det i andra Timotheusbrevet, och då menas förstås Gamla testamentet; något Nytt fanns ännu inte.
Alla texter tolkas, och inga texter med djupare innehåll än typ instruktionsbok är helt entydiga. Vem, vad avgör den rätta tolkningen?
När Luther lanserade principen ”Skriften allena”, att varje kristen kan tolka Skriften bättre än kyrkofäder och kyrkomöten, fick detta till följd att antalet kommentarer, motkommentarer, randanmärkningar, förord, efterord, tillrättalägganden och förtydliganden växte explosionsartat. Skriften var inte så allena som man kunde tro.
Hermeneutiken, tolkningsvetenskapen, har klarlagt vårt förhållande till texter. Läsaren är alltid medförfattare. Vi läser aldrig samma text två gånger. Exakt samma ord har annan klang och lyster än igår och i förrgår. Det gäller ett brev, det gäller en dikt, det gäller Bibeln. Bokstäverna är oföränderliga, innehållet skiftar med läsarens frågor, behov och dagsform. Alla läser texten utifrån sin egen tradition och genom dess glasögon. Förnekar man detta är man blind.
Bibelböckerna har flera tusen år på nacken. Texterna skrevs som svar på vissa frågor och behov i ursprungsmiljön. Vill man där hitta svar på nutidens frågor och behov omedelbart, svart på vitt, då kräver man ett mirakel. Man behöver fråga andra om hjälp och råd. Nu har vi tillgång till vad människor under tvåtusen år har tänkt inför samma ord som vi. Vad får mig att tro att jag fattar allt mycket bättre än de som levde före mig, alltså närmare källan?
Ett exempel: vad säger Skriften om världens religioner? Inget som svarar på alla dagens frågor. Allt måste tolkas och tillämpas. Det räcker inte att recitera en bibelvers med darr på rösten och kräva att åhörarna känner samma darr i hjärta och hjärna.
1965 avgav katolska kyrkans samlade biskopar en principförklaring om kyrkans hållning till andra religioner. Texten börjar ”Nostra aetate” och inledde en ny epok. Man frikände judarna från anklagelsen att vara gudsmördare. Man erkände de element av sanning och helgelse som finns i andra religioner. Man fastslog att varje människa är Guds avbild. Och att Kristi kors är tecknet på Guds allomfattande kärlek och källan till all nåd.
Läs texten och tolka den! Finns på internet.
