Bibeln är full av metaforer om herdar och får, inte minst i Jesu egna liknelser. Men herdarna var en föraktad yrkesgrupp som befann sig längst ner på samhällsstegen. Redan i berättelsen om David skönjer vi föraktet bland hans egen familj mot honom som är "ute bland fåren".
I skildringen av Jesu födelse möter vi herdarna som ”låg ute och vaktade sin hjord om natten”. En god herde fick överge sin egen familj till förmån för fåren.
De hade dåligt betalt och hårda arbetsförhållanden. Herdens uppgift var att med livet som insats skydda fåren från hotande vilddjur och valla dessa envisa och enfaldiga skapelser till bete och vatten. Fåren var en ständig fara för sig själva. I den kuperade terrängen gick de inte sällan vilse och föll ner för branta stup i jakten på det grönare gräset på andra sidan.
Gamla testamentets författare beskriver oss människor just som får. Jesaja skriver att ”vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg”.
Både David och Hesekiel talar om vår räddning i form av en herde som Gud ska sända. Jesus identifierar sig själv som den gode herden som David skriver så vackert och trösterikt om i den tjugotredje psalmen.
Vi är får som inte förstår vårt eget bästa och är oförmögna att av oss själva finna rätt väg. Utlämnade åt oss själva och ständigt utsatta för faror runt omkring, står vårt hopp till den gode herden. Han som lämnar de nittionio andra för att söka efter det förlorade fåret tills han finner det.
Det är inte fåret som finner sin herde, det är herden som finner sitt får. När han funnit det, lägger han det på sina axlar och bär det hem. Jesus är denna gode herde som ger sitt eget liv för fåren. Han tog vår skuld och bar den på sina axlar i form av ett kors.
Man ser sällan herdar på våra breddgrader. Vi har bytt ut herden mot effektiva stängsel. Symboliken är talande när det kommer till kyrkan. Vi är får utan herde. Fållor och förhållningsregler har ersatt frälsaren. Istället för att framställa herden och hans röst som varje får känner igen, är vi hänvisade till att hålla oss på rätt sida de uppsatta staketen.
Staketen är lagen – gör detta, gör inte detta. Evangelium uppenbarar herden – han som finner och frälser oss på fel sida staketet. Han som för oss till gröna ängar och vatten där vi finner ro. Han som dukar nattvardens bord för oss där han ger sig själv till oss i livets bröd och välsignelsens bägare. Han som vandrat genom döden till det eviga livet och därför kan valla oss med sin käpp och stav genom dödsskuggans dal.
Låt oss lita på Jesu löfte: ”de skall lyssna till min röst och det skall bli en hjord och en herde”.
