För ett tag sedan när jag stod i hallen med mina barn och skulle få på alla regnkläder frågade min son: Mamma varför firar vi egentligen påsk? Medan jag försökte fösa ut barnen genom ytterdörren svarade jag lite förstrött: Det är för att Jesus dog.
Jag hann inte komma så mycket längre i min förklaring när han tvärstannade och sa: Va, menar du att vi firar att någon har dött? Och visst kan man förstå hans reaktion.
Men påskens berättelse tar ju inte slut på långfredagen. Påskdagens händelser visar oss att döden inte kunde hålla Jesus i sitt grepp. När det såg ut som att allt var över var det ändå inte det.
Jesu uppståndelse är och har alltid varit avgörande för den kristna tron. Paulus sträcker sig så långt som till att säga att om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro.
Men nu är det så att denna dag bär med sig ett fantastiskt budskap; Kristus är uppstånden! Och det gör hela skillnaden.
Läs fler krönikor av Carin Dernulf
I söndagens evangelietext möter vi två kvinnor som tidigt på morgonen begett sig till Jesu grav för att utföra en sista kärlekshandling. Man kan tänka sig att det går med tunga steg. Deras älskade mästare är död och med honom allt det som de trott och hoppats på.
De hade ett bekymmer: Hur skulle de få bort den stora stenen framför gravöppningen? Men när de närmade sig graven uppenbarade sig plötsligt en ängel som rullade undan stenen och sa: Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade.
Vilken förvirrande upplevelse det måste varit att gå till en grav för att sörja en död och sen få höra att den döde inte är där utan lever. De lämnade graven fyllda av bävan och glädje. Och just deras enorma förvåning tycker jag är så skön att läsa om. Inte heller på den tiden var det vanligt förekommande att någon uppstod från de döda.
Men vad betyder då Jesu död och uppståndelse för dig och mig påsken 2016? Också i våra liv finns det stenar som vi inte förstår hur vi ska kunna flytta. De där stenarna kan representera olika saker. Det kan handla om sådant vi bär på som har blivit fel. Min upplevelse är att ganska många människor bär på skuld som man inte vet var man ska göra av. Det finns också en annan sten som för oss är helt omöjlig att flytta, och det är döden.
DagenTV: Se Påsk i Jerusalem med Anders Sjöberg
När kvinnorna kom till graven såg de att stenen inte var kvar. Det hade ingenting med deras styrka att göra. Någon annan hade flyttat stenen.
Detsamma gäller stenarna i våra liv. Uppståndelsen är det gudomliga tecknet på att allt redan är gjort. Syndens makt är bruten, dödens udd är bruten. Graven är tom och i mörkret börjar det nya livet att spira! Och det blir så tydligt att även i det djupaste mörker kan ljus bryta fram. Det är sant också för våra liv.
Ängeln bad kvinnorna hälsa till lärjungarna att Jesus går före dem till Galileen, deras hemort. Det är där, mitt i det vanliga, som han har stämt möte med dem. Och jag tror att det gäller också för våra liv.
Mitt i våra vanliga liv kan vi få se hans närvaro. Vi får gå från långfredagens förtvivlan, till påskdagens förvirring ut i vardagen med en förväntan på att han finns där. Det är det löfte som han gett oss: Jag är med er alla dagar intill livets slut.
