Älskar man sin hustru behöver man inte tala illa om allas andras. Så sade biskop Krister Stendahl, och han gav också det värdefulla rådet att inte jämföra det bästa i ens egen tradition med det värsta i alla andras. Om detta påminner oss biskop Åke Bonnier i en sympatisk artikel i Dagen (18 mars). Bonnier diskuterar den viktiga frågan hur vi som kristna ska tänka om andra religioner. Bonnier sammanfattar sin egen övertygelse: Gud är Gud bortom alla religioner och större än alla religioner tillsammans.
Detta väcker samtidigt nya frågor: Är alla religioner lika sanna, eller lika falska?
Frågan har i katolska kyrkan diskuterats intensivt de senaste femtio åren. Andra Vatikankonciliet tog upp den 1965 i sin deklaration om religionsfriheten. Inledningsvis sägs att Gud har öppnat vägen till sig själv och till frälsningen genom Jesus Kristus, och att alla människor har förpliktelsen att söka sanningen och att omfatta den, när de väl funnit den. Genom Kristus har allting kommit till, och han är det sanna ljuset som skulle komma i världen. Han är den unika uppenbarelsen av vem Gud är.
I samma andetag säger man: Sanningen kan bara bekännas på grund av sin inneboende kraft, som talar ljuvt och starkt. Den måste sökas i frihet från allt tvång. Något annat är inte värdigt människan, och det är inte värdigt Gud. Gud vill bara dyrkas frivilligt och fritt. Därför måste kyrkan förkunna, vittna och missionera om Kristus inför alla, i full tilltro till sanningens attraktivitet, och i total respekt för andras insikter och ståndpunkter. Aktning och självaktning är inte varandras motsatser, inte heller övertygelse och ödmjukhet.
Men hur förhåller sig den kristna trons anspråk på sanning till de andra religionerna? Dessa är inte, enligt katolska kyrkan, idel mörker och missförstånd. Allt som är sant, rätt, gott och skönt, var det än finns, kommer av den helige Ande. I varje religion finns det som kallas Ordets frön, ett uttryck från Justinus martyren (död 155), som sade att bara de kristna känner Ordet i dess fullhet, men Gud har i Kristus förenat sig med varje människa, vare sig hon vet det eller inte. Kristus har lagt hela mänskligheten, det vilsegångna fåret, på sina axlar och bär den till Fadern. Han är enda vägen till Gud, den ende förmedlaren, och det finns inga andra frälsningsvägar.
Men de andra religionerna leder också de till människans mål, i den mån de leder människor till kärleken, eftersom Anden verkar fritt och obehindrat, och bakom allt som är sant finns Ordet, som är människornas ljus.
