I söndags besökte jag S:t Koriakos, en syrisk-ortodox kyrka i Västerås. En kille i femtonårsåldern satt framför mig. Han är eritrean och ganska nyanländ till Sverige. När kollekten närmade sig tog han fram en liten plånbok, han letade och skramlade men hittade ingen peng. En man som satt bredvid honom stoppade en tjugolapp i hans hand. Han blev generad och ville lämna tillbaka pengarna, men fick inte. När kollekten kom lade han till sist tjugolappen i den.
Prästen predikade om tiggaren Lasarus från Bibeln och om Jesu budskap om att hjälpa de behövande. Det är krig i både Syrien och Irak, men också till exempel eritreanska bröder och systrar behöver hjälp. Prästen bad församlingsmedlemmarna att öppna sina hjärtan.
Efter gudstjänsten satte jag mig med släktingar och vänner i lokalen i anslutning till kyrkan för en kopp kaffe. Det hölls en minnesstund för två kvinnor som nyligen gått bort och det var mycket folk.
”Nuri, vi har samlat lite pengar bland vänner och vet inte riktigt vart vi ska skicka dem, kan inte du hjälpa oss så att de kommer fram till de mest nödställda?”, viskade en av dem.
En annan kom fram och sade att hon ville samla pengar så att de kom fram till kristna, hon hade hört att de inte kan bo kvar i flyktingläger eftersom de förföljs för sin tro även där.
I början av december förra året var representanter för A Demand for Action i Washington för att möta bland annnat president Obamas stab. Ett av våra budskap var att kristna inte kan vara kvar i flyktingläger som drivs av bland annat FN.
Kristna flyktingar som assyrier/syrianer/kaldéer och armenier blir hotade, misshandlade och i en del fall även våldtagna. Efter att ha flytt från ett folkmord tvingas de fly på nytt, denna gång från flyktingläger i Iraks och Syriens grannländer.
Kyrkor och våra egna mindre biståndsorganisationer måste samla pengar i väst för att skicka till Istanbul, Beirut och Amman för att betala hyror för lägenheter man hyrt och för mat och medicin. Det är sådana insamlingar som görs i kyrkan i Västerås och som folk viskade till mig om.
I ett möte med Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor berättade hon hur förvånad hon blev när hon kom till ett större flyktingläger i Jordanien och blev medveten om att inga kristna fanns i det.
Det är inte rätt att till exempel FN:s hjälp inte blir rättvist fördelad. Men detta är tabu, FN-personal som jag har talat med har sagt att de aldrig skulle våga gå ut offentligt med denna information. Har Sida undersökt om de projekt man skickar bidrag till är fria från religiös förföljelse? Jag hoppas också att biståndsminister Isabella Lövin och utrikesminister Margot Wallström tar till sig denna viktiga information.
Visst ska vi öppna våra hjärtan och skänka till bättre behövande, men det ska inte betyda att FN och andra låter flyktingar diskrimineras på grund av religion.
