För ett antal år sedan samlades troende till ett seminarium på slottet Bjärka-Säby för att dryfta … ärligt talat, jag minns inte. Det jag kommer ihåg är ett samtal över middagsbordet med en ung knivskarp teolog om David Bowie.
”Bowies sånger har ofta ett religiöst och mystikt innehåll”, sa jag. Det ställde han sig vänligt skeptisk till, men nästa morgon efter laudes kom han fram till mig på trappan utanför kapellet och utbrast ivrigt: ”Vet du. Jag har tänkt på det du sa i går. Jag undrar om du inte har en poäng ändå. Om man till exempel tar en sång som ’Word on a wing …’ ”.
Ja, eller ”Rock’n’roll Suicide”, ”Starman”, och ”It ain’t easy” från LP:n med den långa titeln ”The rise and fall of Ziggy Stardust and the spiders from Mars” från 1972. För mig, som växte upp helt utan kontakt med kyrka och kristen tro, blev dessa sånger mina första psalmer.
Jag var elva år och fick ord med mig som hjälper och bär mig än i dag. "I've had my share, I'll help you with the pain … you're not alone … " "There's a star man waiting in the sky, he'd like to come and meet us but he thinks he'd blow our minds" … "All the people have got their problems, that ain't nothing new, with the help of the good Lord, we can all pull on through…"
Ögonen fylls med tårar när jag skriver detta. David Bowie var en viktig tröstare och profet för mig, hans sånger hjälpte mig förstå livet och öppnade dörren mot Gud, och nu är han död. Han gick bort i cancer tionde januari, ett par dagar efter sin sextionioårsdag.
En sång kan rädda liv. Jag ska inte påstå att David Bowies sånger har räddat mitt, men ibland i de mörkaste av nätter har de vänt min oro till ljus och lugn. Den fromma invänder nu att David Bowie inte var uttalat kristen, men det är Gud och inte människan som bestämmer vilka vägar Hans budskap ska ta.
”Love descends on those defenseless”, sjunger Bowie i ”Soul love.” Kärleken nedstiger på de försvarslösa. “Soul love – the priest that tastes the word and told of love – and how my God on high is all love – though reaching up my loneliness evolves by the blindness that surrounds him.”
Själens kärlek – prästen som smakar på Ordet och talar om kärlek – och min Gud hur hög är all kärlek, men jag sträcker mig uppåt och min ensamhet vecklar ut sig genom blindheten omkring honom – Simone Weil skulle inte ha sagt det bättre.
Profet förblev David Bowie in i det sista. Ett par dagar före hans död släpptes sången Lazarus. ”Look up here, I’m in heaven … This way or no way, you know, I’ll be free.”
