Sista söndagen i kyrkoåret fokuserar den yttersta dagen. Kristus, den fredsskapande konungen, återkommer i härlighet för att hålla dom och gå till rätta med all ondska. För den troende är domen inte ett hot utan ett hopp om att det goda slutligen ska segra. Men söndagens text kan dock framstå som något hotfull och frågorna uppstår: Vilar min eviga frälsning på mina goda gärningar för Gud eller på Kristi välgärningar för mig? Kommer frälsningen av goda gärningar eller springer goda gärningar ur frälsningen?
Domens dag kommer att skilja dem som sökt att rättfärdiga sig själva från dem som genom tro tillräknats Kristi rättfärdighet. För den som söker sin egen rättfärdighet finns inget utrymme för andra människor och deras behov. Allt handlar djupast sett om självfrälsning – det ständiga behovet att förtjäna och bevisa min frälsning. Den däremot som är viss om att frälsningen vilar på Kristi verk allena kan vila från sitt eget verk och tjäna sin nästa utan baktankar.
Vår text talar om två grupper av människor som går olika öden till mötes på domens dag. Den ena gruppen verkar ha levt ett utgivande liv i kärlek och goda gärningar mot sin nästa, medan den andra saknar dessa gärningar. Båda grupperna blir dock lika förvånade över domslutet.
Den gruppen som välkomnas av Herren har inte varit medvetna om sina goda gärningar, de har flödat fram ur deras tro som en respons på Guds kärlek. De har inte tänkt i termer av förtjänst eller strategi: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?
Här lär vi oss något viktigt om den sanna trons liv. Denna tro söker inte egen vinning genom gärningar, varken inför Gud eller människor. På vår livsvandring stöter vi på människor i nöd med behov och får således många tillfällen att göra gott mot andra. Tron griper tillfällena att hjälpa och tjäna utan att föra in våra gärningar i ett system av kalkyleringar.
På engelska finns det underbara uttrycket ”random acts of kindness”; och det fångar väl vad det är frågan om här. Goda gärningar handlar alltså inte om vår egen rättfärdighet på utställning, utan om en en tro som hos oss format en ny inställning: Ge som gåva det du fritt har tagit emot som en gåva.
Den som genom tron har tagit emot Guds frälsning av nåd behöver inte längre göra goda gärningar för sin egen salighet och är därför fri och glad att göra dem för sin nästa.
