I helgen flög jag till Frankrike för att möta några vänner. Jag är ibland lite flygrädd och min mamma som känner mig väl skickade innan start ett sms där det stod: "Du har skyddsänglar bakom dig på resan, så luta dig tillbaka". För skojs skull vände jag mig om, tittade och skrev sedan tillbaka att "i så fall är änglarna förklädda till två kraftiga tyska män. Men varför inte?".
Den här söndagen har änglar som tema. När vi tänker på änglar går våra tankar lätt till bokmärkesänglar med ljusa lockar och harpor i händerna. Jag tycker dessutom att jag ofta stöter på inställningen att änglar är något som först och främst angår barnen. Underförstått, vi vuxna är starka nog att klara oss själva. I och för sig säger Jesus att de små har änglar som alltid ser den himmelske Faderns ansikte. Så dyrbara är de minsta för Gud, att han har ögonkontakt med dem som vakar över dem.
Men även om änglar älskar barn är änglar inget barnsligt. Människor i olika åldrar har erfarenheter av änglars närvaro och omsorg. Både på Bibelns tid och i vår. Och i dagens evangelietext blir det så tydligt att vår trygghet inte ligger i vår styrka och våra förmågor utan i det faktum att vi är räddade av Gud. Att han har omsorg om oss. Han sänder ut sina änglar och de är allt annat än gulliga och oförargliga.
I stället beskrivs det i söndagens text från Uppenbarelseboken hur ängeln Mikael och hans änglar strider mot ondskan. Därför kallas den här dagen för den helige Mikaels dag. I kyrkoåret markerar den slutet på den ljusa halvan av året och början på den mörka. I den tid vi lever ser vi mycket mörker. Det räcker att slå på nyheterna.
Ibland räcker det med att gå till sitt eget liv. När svårigheter kommer och livet av en eller annan anledning mörknar behöver vi mer än någonsin få erfara att vi inte är ensamma. När jag tänker tillbaka på en sådan tid i mitt liv har jag i efterhand funderat mycket på ett möte med en person som dök upp i rätt tid och på ett märkligt sätt talade in i min situation. Vem var det där egentligen? Min tro är att när vi behöver det som bäst skickar Gud sina änglar. Kanske kommer de inte som vi väntat oss. Kanske ser de inte alltid ut som vi tänkt oss. Så det gäller att ha ögonen öppna.
Jag tror vi behöver vi en sådan här söndag för att påminna oss om änglars närvaro i våra liv. Fast egentligen borde vi leva i änglamedvetande varje dag. Bibeln uppmanar oss nämligen att behandla alla vi möter som om de vore änglar. I Hebreerbrevet står det: kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Inte minst i dessa tider är detta ord att ta till sig. Du vet inte vem du möter. Nu tror jag kanske inte att tyskarna på raden bakom mig i planet var några änglar. Men det är klart, helt säker kan man ju aldrig vara.
