För några år sedan hade Humanisterna i England en stor reklamkampanj där det stod: "There's probably no God. Now stop worrying and enjoy your life." Även Humanisterna i Sverige hängde på denna kampanj och budskapet var tydligt: om Gud inte finns, då är man fri att njuta av livet. Och kanske ska man inte vara så förvånad. Det var ju trots allt ateisternas reklamkampanj. Men det händer ibland att jag också stöter på den här inställningen hos människor i min omgivning. Att en tro på Gud skulle vara något begränsande och livsförnekande. Motsatsen till frihet.
Det finns få ord som är så positivt värdeladdade som ordet frihet. Är det något nutidsmänniskan värnar om så är det just sin frihet. Men inte sällan uppfattar vi frihet som synonymt med ordet oberoende. Vi tänker att frihet handlar om att kunna göra vad man vill utan att behöva ta hänsyn till andra. Eller att frihet är att hålla alla dörrar öppna utan att behöva överlåta sig till någon eller något. Men märkligt nog kan den här jakten på frihet vara just det som gör oss till ofria människor. Och i vårt frihetsförverkligande finns en risk att vi på sikt förlorar både gemenskap, trygghet och mening.
Söndagens tema är Friheten i Kristus och dagens evangelietext tar oss med till ett möte mellan Jesus och en döv man som också hade allvarliga talsvårigheter. Man kan tänka sig att mannens situation innebar både utanförskap och instängdhet. Men Jesus tog mannen avsides, såg upp mot himlen och andades djupt. Jag tänker mig att det var som en bönesuck. Så sa han "effata!", vilket betyder "öppna dig!", och plötsligt kunde mannen både höra och tala. Vilken befrielse till livet det blev! Alla människor som fick höra om undret blev överväldigade och sa "allt han har gjort är bra".
Och det är precis så det är. Den kristna Guden är en god gud. Han är allt annat än en livsförnekande och tråkig typ som vill begränsa våra liv. Det som hade låst och hållit mannen tillbaka förlöstes av Jesus. Så vill han också göra med det som håller dig och mig tillbaka. Evangeliet, det glada budskapet, är ett budskap om frihet. Frihet från sådant som vill binda oss: rädsla, skuld, skam och felaktig självbild. Men det är också ett budskap om frihet till något. Till en relation med den Gud som älskar oss mer än någon annan och som har våra liv i sin hand.
Och det kan tyckas motsägelsefullt men min tro är att den största friheten finner vi när vi på riktigt överlåter oss till honom. När vi inser vårt beroende. Eller som Wilfrid Stinissen uttryckte det, en människa är verkligen fri när hon väljer Gud och hans vilja.
Vi står inför en ny termin. Och kanske vill han också säga till dig och mig inför den här hösten: Effata! Öppna dig, för allt det som jag har för dig. För Jesus har kommit för att vi ska ha liv, och liv i överflöd.
