Bibeln är full av berättelser från bergstoppar. Mose och Elia, som vi möter i söndagens text, tillbringade avgörande stunder på bergstoppar i Guds närvaro. Varför just berg? Kanske för att bergsmiljön erbjuder en avskildhet. Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg just för att vara ensam med dem. Skarorna färdas inte uppför bergen. Där blir luften tunnare. Terrängen tuffare. Det branta och karga landskapet erbjuder inga snabba klipp men väl andliga frukter att skörda.
Vilken är den stora uppenbarelsen som ska meddelas uppe på berget? Vad är budskapet som kommer att förvandla både lärjungarna och världen? Att Jesus Kristus är Guds älskade son. Inkarnerad som människa för att uppfylla Guds lag i vårt ställe, dö på ett kors för vår synd och uppstå på tredje dagen för att ge världen nytt liv. Tänk att vi fortfarande tror att det finns en högre uppenbarelse än detta. Att vi fortfarande väntar på ett "starkare" eller "relevantare" budskap. Nej, detta är kärnan av all kristendom och tyvärr fortfarande kyrkans bäst bevarade hemlighet: Evangelium!
Jesus tillrättavisar två olika tankegångar som är karaktäristiska för alla som gör upplevelser uppe på berget. "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill kan jag göra tre hyddor." Vi är skapade för att skåda Guds härlighet. Att uppleva Herrens närhet och smaka himlens godhet ger alla av himmelen pånyttfödda lärjungar en känsla av att ha kommit hem. Därför är det en naturlig respons att vilja dröja kvar. Men Guds uppdrag för oss är att vara bärare av den himmelska härligheten nere i nödens dal. Så som Gud sände sin Son från himlen till jorden, så är vi sända att gestalta evigheten genom ett liv i verkligheten.
”På väg ner från berget befallde Jesus dem: Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från det döda.” Det är lätt hänt att bruka andliga upplevelser på ett felaktigt sätt. Vi vill gärna så fort som möjligt offentliggöra dem för allmänheten. Inte sällan slår det helt fel. Som predikant är det en frestelse att låta varje upplevelse bli stoff till en predikan i stället för att gömma det i hjärtat och låta det prägla den personliga trosvandringen.
Vi behöver alla troslivets höjdpunkter. Tillfällen då tron fördjupas och vår andliga erfarenhet får nya dimensioner. Sommaren bjuder otaliga tillfällen som vi bör gripa. Vare sig det är bland skarorna på de stora konferenserna eller ensamma i morgongryningen i den ensliga sommarstugan. Jesus kallar oss till uppbrott från våra vardagliga rutiner och inrutade scheman. Han tar oss för en stund avsides för att skåda hans härlighet.
