Just nu är det många av oss som börjar vår semester. Äntligen är veckorna som vi längtat till hela året här, och nu är det många förväntningar som ska infrias. Mitt i allt detta kommer den söndag i kyrkoåret som har tema efterföljelse. I dagens evangelietext talar Jesus om våra relationer till våra medmänniskor och det han säger är ord och inga visor. Och kanske kan vi tycka att det känns lite opassande med detta utmanande budskap mitt i semesteridyllen. Eller så är det precis tvärtom, väldigt passande. För trots sommar och sol är det allmänt känt att semestertider också kan vara ganska påfrestande för våra relationer.
”Om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket”, säger Jesus i söndagens text. Och med tanke på att just dessa var kända för att följa lagen till punkt och pricka så känns det redan här som ett omöjligt projekt. Och Jesus stannar inte där. Han fortsätter och säger, ni har hört att det blev sagt till fäderna: ”Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom...” Och vem av oss kommer inte till korta här?
Och man kan ju fråga sig varför Jesus spetsar till det på detta sätt. Vart vill han egentligen komma? Jesus kom ju inte för att upphäva lagen utan för att uppfylla den. Men om vi vill leva i hans efterföljd handlar det om mer än att hålla lagbud. För lagen reglerar ju inte våra känslor och tankar utan endast våra handlingar. Men medan lagen ser till det yttre ser Jesus till det inre. Han vet att det finns ett samband mellan våra ord och hur vi handlar, mellan våra tankar och hur vi lever. Därför vill han nå oss på ett djupare plan. Det handlar om våra hjärtan. Och med ens blir det så mycket svårare.
Och hur våra relationer till våra medmänniskor ser ut är allt annat än en bisak. Det är så viktigt att Jesus i texten till och med uppmanar oss att låta vår offergåva ligga framför altaret och först gå och försona oss med den människa som vi har något otalt med. Och det där kan ibland vara lättare sagt än gjort. Det finns situationer som kan vara väldigt låsta. Men det finns också andra situationer i våra liv där det kanske egentligen bara handlar om att svälja sin stolthet och närma sig sin medmänniska. Att följa Jesu uppmaning och vara den som tar initiativ till försoning.
Ändå kan man kanske känna; jag kan inte hjälpa att jag är arg, jag kan inte hjälpa att jag inte kan förlåta. Men Jesus kan hjälpa! Och det är det som allting handlar om. Vi kan aldrig lagstifta om kärlek till vår nästa. Det handlar om något annat. Det handlar om att leva i Jesu närhet och låta sig förvandlas. I semestertider såväl som i andra tider. Så när det skaver i relationerna, eller tålamodet tryter; vänd dig till Jesus. Han vill ge dig kraft, han vill ge dig nya perspektiv, och framförallt, han vill ge dig sin kärlek. Det enda sättet att bli en älskande människa är att leva i hans närhet och låta hans kärlek förvandla ditt inre.
