Det räcker inte! Helt klart ställer Gud krav på oss som är svåra att leva upp till. Inte för att kraven är orimliga i sig. Tvärtom, Guds vilja för oss som hans avbilder är högst rimlig, att vi lever i kärlek till både Gud och människor, att vi är villiga att göra allt för Guds ära och vår nästas behov. Men det är inte svårt att identifiera sig med längungarnas känsla av hopplöshet och maktlöshet inför Jesu befallning. Det tycks omöjligt att mätta en folkskara av tusentals människor med fem kornbröd och två fiskar!
Jesu under i Johannesevangeliet kallas för tecken som pekar på en ännu större verklighet och bär en djupare innebörd. De har skrivits ner för att vi ska tro att Jesus är Messias, Guds son och ha liv i hans namn. Det är annars lätt att utifrån denna och liknande berättelser i evangelierna konstruera ett bibliskt alibi och en slags handbok för framgångsteologi, där Jesus belönar våra insatser och offer.
När vi ger det lilla vi har och gör vad vi kan, då först kan Gud handla. Men berättelsen om brödundret har ett helt annat ärende. Ställda inför det omöjliga blottas vår totala oförmåga inför Gud och livet.
När hela människohopen har ätit sig mätta dröjer det inte mer än ett dygn innan de återigen står hungriga och väntande på andra sidan sjön. Brödundret mättade bara för stunden, hungern och bristen har gjort sig påmind igen. Jesus konstaterar då att folket söker honom, inte för det tecken han har utfört, utan för att de är sugna på mer smörgås.
Att söka Guds välsignelser kan bli ett substitut för att söka Jesus själv. Evangeliet möter vår brist på ett djupare existentiellt plan, och syftar till att vi ska ta emot Guds stora gåva och offer i Kristus, inte att Gud belönar våra egna offer.
Guds verk är nämligen inte ett samarbetsprojekt där vi drar vårt strå till stacken och Gud sitt. Allt vi bidrar med är vår brist.
Alla våra egna resurser, våra försök, egna ansträngningar och andliga meriter håller inte inför Gud. Först när vi förstår att våra egna tillgångar, goda intentioner, tappra försök och insatser inte förmår något inför Gud har vi kommit till en punkt där vi är redo att ta emot Guds gåva i Jesus Kristus.
Jesus har inte kommit för att välsigna våra egna insatser utan för att underkänna dem och peka på sig själv som Guds gåva. Jesus själv, hans liv och död, är den gåva som Gud ger oss. Jesus har inte kommit för att göra ett under med vårt bröd, han själv är livets bröd som ger världen liv. Den som kommer till honom skall aldrig mer hungra eller törsta och kan upphöra med sina försök att räcka till och mätta sig själv.
