Felicia Ferreira: Vem får vara med, Ann Heberlein?

Kanske är min besvikelse extra stor eftersom vi båda har möjlighet att bruka eller missbruka de medier som gett oss sitt förtroende. Jag vill att utgångspunkten i all vår journalistik på Dagen skall bygga på kristna värderingar. Inte privata uppfattningar om vad som är kristet, men ett öppet och respektfullt förhållningssätt till tro, rättvisa och människovärde. Det innebär för mig att inte vara en megafon för hat eller personförföljelse av människor vars uppfattningar om “kristet” jag inte alltid kan dela.

Det är i kulturkrönikan i Sydsvenskan den 11 juli som Ann Heberlein slår fast vilka som är kristna pajaser och vilka som är de riktiga kristna. Bland pajaserna finns “gubbarna” Siewert Öholm, Marcus Birro och Dag Sandahl och bland de riktiga kristna som skriver om kamp och lidande finns hon själv och många andra.

Ann Heberlein har många gånger berört med kloka texter, men denna gång blir hon själv en spegelbild av den nidbild hon målar upp av dem hon anklagar. Texten känns bitter och dömande och verkar ha tillkommit under aggression eller som spekulation, där några kända personer gärna kan offras på förnedringsaltaret.

Det som gör mig kanske mest ledsen är Ann Heberleins slutsats om att dessa personer, eller att någon av dessa åsikter hon tillskriver dem automatiskt (bland annat anser hon att dessa personer har fel åsikter om abort, dödsstraff och hbt-frågor) exkluderar en person från att vara kristen eller en kristen företrädare. Åsiktskorridoren har nu inte bara smalnat av i samhället i stort utan också mellan kristna.

Själv är jag till exempel emot dödsstraff men vurmar gärna för ett samhälle som stärker familjer och särskilt kärnfamiljer. Jag ser etiska problem i den abortkultur vi har i Sverige, men jag ser mig ändå som troende kristen.

Jag kan tilltalas av moderna kyrkor men reagerar starkt på ytlighet och falska fasader. Samtidigt kan jag skriva om kampen och lidandet det innebär att vara människa och människa i relation till Gud.

Då blir frågan, är jag en pajas? Eller får jag vara med dig och de ”andra kristna”, Ann Heberlein?

Jag välkomnar debattörer som Helle Klein, Kent Wisthi och Mattias Irving lika mycket som jag välkomnar Marcus Birro, Siewert Öholm och Dag Sandahl, i deras engagemang för existentiella frågor. Tankar om tro, religion och samhälle är inte alltid enkla och självklara. Där kan vi väl alla få vara med och tänka högt ibland. Men då har vi också ett ansvar för orden och vår egen etik.