Enligt uppgift lider hundra miljoner kristna under förföljelser i detta nu, främst i Nordkorea, Pakistan, Nigeria och Saudiarabien. 75 procent av pågående religionsförföljelser i världen lär vara riktade mot kristna.
De totalitära regimerna på 1900-talet i vår världsdel tålde inga gudar vid sidan av sig själva. Hitler såg kristendomen som en judisk absurditet, som han tänkte utrota efter kriget.
Förhållandet till Gud (gudstron och ateismen och allt däremellan) är inte att leka med. Jesus varnade sina lärjungar att de måste räkna med förföljelser (se särskilt Matteus 10 och 24). Han blev själv det första offret för sin förkunnelse. Kampanjen mot de första kristna orkestrerades av en viss Saul, senare mer känd som apostel och själv avrättad utanför Rom som propagandist. Alla apostlarna, med undantag av Johannes, lär ha lidit döden för sin tro.
I det romerska imperiet väckte de första kristna ett oresonligt hat. I Rom utbröt sommaren 64 en brand, som lär ha skövlat en fjärdedel av staden och lär ha varit anlagd av kejsar Nero själv. Han skall ha blivit upprymd av det veckolånga skådespelet ("eldens skönhet") och ha avnjutit det iklädd scenkostym och sjungande. Samme kejsare utlöste den första stora förföljelsen av de kristna och skyllde branden på dem. De drogs fram och torterades med raffinerade metoder och anklagades för "hat mot människosläktet". Man sydde in dem i skinnsäckar och lät hundar slita dem i stycken. Man korsfäste dem, satte eld på korsen och lät dem efter mörkrets inbrott fungera som belysning i Neros trädgårdar, som inslag i en cirkusföreställning.
På detta sätt, säger den romerske historikern Tacitus, började ”folk tycka synd om dessa brottslingar, som verkligen förtjänade det värsta straff. Intrycket blev att man inte straffade dem för att skydda samhället utan för att en enda man skulle tillfredsställa sina lustar.”
Varför blev de så hatade? De kristna vägrade att offra några rökelsekorn inför kejsarens bild.
Roms brand bildar bakgrund till sceneriet i Uppenbarelseboken, och Nero antas vara den som där kallas odjuret. Händelsen sågs som inslag i en kosmisk kamp mellan det himmelska Lammet och ondskans makter, representerade av kejsarmakten. I evangeliet och i Uppenbarelseboken finns det mönster som gäller i alla tider.
Striden är redan avgjord på Golgota, där Satan blev nedkastad på jorden, men kriget pågår ännu och skapar martyrer. Det pågår överallt där människor får lida för rättfärdigheten och där politiska makthavare räds konkurrens om inflytandet över själarna.
Den som blir angripen för sin tro, med små verbala nålstick eller med systematisk tortyr, kan därför inte bli förvånad.
