Hör budget hemma i Guds rike? Jag bara undrar, så här i kongresstider.
Samfund och församlingar lägger en enorm tid på den omöjliga frågan om hur mycket pengar de kan förväntas få in kommande år. Lägg därtill alla de förslag som rutinmässigt avslås med hänvisning till bristande budgetutrymme. Vi som skulle rädda världen har inte råd med det.
Säger vem?
Säger budgeten.
Fast kanske ändå, om vi höjer fikaavgiften?
Tänk om problemet är att budgeten får ta Guds plats, att den blir en avgud?
Inte då!
Jo men så här: budgeten försöker omsluta allt i syfte att nå total kontroll. Är det inte så vi brukar tala om Gud? Lurar inte här en övermodig tilltro till vår egen kontrollförmåga? Den del av verkligheten som vi inte kan överblicka med hjälp av budgeten blir oväsentlig eller osynlig. Livets överraskningar får inte plats inom den uppgjorda ramen. Luckorna till själva Livet stängs så sakteliga och vi får inte råd med mer än vår hopsnickrade budgetgud tillåter oss. Och han visar sig ofta vara en gniden sort som sår split och olust när vi slåss om den magra kakan. Budgeten äter sig in i vår tanke och i våra samtal.
Tänk om alla goda gåvors givare förtvivlad får nöja sig med att droppa i våra små trossvaga budgetbägare, allt medan det mesta av hans gränslösa nåd rinner vår bägare förbi? Det är trots allt inte mer än några få årtionden sedan budgettänket slank in genom kyrkdörren och Guds barn började mäta sina tillgångar på världens vis.
Långt ifrån alla företag arbetar med budget, och en del forskning tyder på att ekonomisk styrning kan fungera bättre utan budget – vara mer effektiv, kräva mindre resurser och ge större handlingsutrymme. Låter inte det som en del av svaret på våra böner? Om Ikea och Handelsbanken klarar sig utan kanske andra också skulle kunna göra det? Företagsledare som övergett budget kallar den ”en manipulerad förhandlingsprodukt” som är ”kostsam” och ”hindrar fokusering på verkligheten” (kandidatuppsats vid Göteborgs Handelshögskola 2003).
Vid detta gemena angrepp på ett av organisationssveriges fundament reser sig förstås alla vänner av ordning och förklarar att det inte är något fel med budget.
– Allt handlar om hur vi använder den, ropar de och viftar förtretat med sina excelark.
För all del, jag kan köpa det – för att använda en numera självklar ekonomism. Om man till exempel vill bringa ordning i kaos eller beräkna en viss projektkostnad kan budget vara rätt verktyg. Men en verksamhet som är på väg ner i djupa hjulspår kan haverera med en reflexmässig användning av budgetverktyget.
Svensk frikyrklighet måste återskapa ett sunt ekonomiskt risktagande, släkt med den djärvhet som finns i dess historiska dna, och för den delen i de bibliska berättelserna. En bra början är att ifrågasätta om budget är det bästa styrverktyget.
