Vid halvfyratiden i lördags avlossades två skott på Drottninggatan i den stad där jag bor.
Jag var inte där.
Men jag kunde ha varit där. Något av mina barn eller barnbarn eller någon av mina vänner kunde ha hamnat i skottlinjen. Men kulorna hade en tydlig adressat och de missade tyvärr inte sitt mål. Gängkrig pågår, förklarar polisen.
Livet hänger på en skör tråd.
Fast det gör det ju alltid, för faran är förstås mångfalt större att bli överkörd av en bil än att bli skjuten. Men den risken är vi så vana vid att vi förtränger den. Och så behövs ju bilen, förstås. Det är skillnad då, eller hur? 250 dödas och omkring 4 000 skadas svårt i trafiken varje år. Det priset har vi en tyst överenskommelse om att bilen är värd. Fast hur mäter man det?
Alkoholen tar minst 4 000 svenskars liv årligen. Den behövs faktiskt inte av några rationella skäl. Ändå har vi en tyst överenskommelse att den är värd priset.
Men nu skjuter man alltså på Drottninggatan. Om Örebro tog emot bistånd skulle man nu diskutera att kalla hem biståndsarbetare. Om staden vore ett tilltänkt semestermål skulle vi kanske avbeställa biljetten.
Men Örebro är hemma, och här, bland vänner i det hemvanda, känner jag mig trygg. Att tillhöra en gemenskap skapar lugn. Att vara utanför skapar rädsla. Slutsats: Ju mer vi inkluderar varandra, desto tryggare blir vi.
De som nu är inblandade i gänguppgörelserna och skjuter på varandra är rädda, förklarar en expert från Brottsförebyggande rådet i lokaltidningen. Tacka för det, också en läderväst med skräckinjagande symboler sitter på en människa som du och jag. När våldet trappas upp, öga för öga, knäskål för knäskål, liv för liv är de förstås lika rädda som vi skulle vara. Därför är det nu man ska ge dem en utsträckt hand med hjälp att ta sig ur sitt destruktiva gäng, sa experten. Rädslan gör dem öppna för att byta livsstil.
Det är också därför man ska lyssna när den statliga extremistutredning som kom i går föreslår att skola, socialtjänst och polis ska samarbeta mycket tydligare för att hjälpa människor bort från våldsbenägna extrema grupper av olika slag.
I går kom också en regeringsrapport om elevstöd som tar sikte på än mer förebyggande arbete. Det skulle ge skolbudgeten röda siffror idag men stora samhällsvinster i morgon. Linjerna mellan de här insatserna är förstås inte självklara på individnivå, men på samhällsnivå. Vägen till säkerhet på gator och vägar går bland annat genom bra barnomsorg och skola.
Till sist gäller det oss alla. Julens budskap om frid och fred är inget gulligt tema för mys kring granen. Det är själva fundamentet för all mänsklig gemenskap. Vi ska inte ge vika för våldet. Gärningsmännen ska lagföras. Men den bästa motvikten mot våldet är att själv leva i fred och stå upp för sanning och rätt så behövs.
