I gårdagens Dagen tackade Sveriges interreligiösa råd, SIR, dem som på olika sätt bidrog till att lugna stämningen i Husby och andra områden där det var oroligt i slutet av maj.
– Ni har varit fredsbärande, konstaterar SIR.
Stora ord. Men sanna. Mer sådant!
SIR grundades 2010 och är i dag en mötesplats för ledare för bahái, buddhism, hinduism, islam, judendom, kristendom och sikhism. Rådet vill enligt sin hemsida underlätta interreligiöst arbete, verka för religionen som verktyg för fred och samförstånd och delta i det offentliga samtalet om etik och andlighet. Det vill också stå upp mot antisemitism, islamofobi och annan religionsfientlighet och stärka friheten till religiös tro och utövning.
Vem kan invända mot så goda avsikter?
Ett gott samhälle skapas där människor med olika bakgrunder och övertygelser möts och lär av varandra. Avstånd göder misstänksamhet, närhet skapar samförstånd och motverkar rädsla. I närhet och samtal blir också den andre mångfacetterad, vi lär oss förstå att alla religioner har olika ansikten. För att karikera: vi tror inte reflexmässigt att alla muslimer tänder eld på kyrkor för att några gör det, liksom inte alla kristna pastorer tänder eld på koraner även om någon gör det. Sorgen över trossyskon som beter sig dumt i namn av den tro jag håller helig är överallt stor.
SIR menar att alla religioner i grunden har en etik som betonar ärlighet, rättvisa, omsorg om andra och strävan efter det gemensamma bästa. Detta borde vara en utmärkt grund för den som vill skapa fred och samförstånd såväl lokalt som nationellt och internationellt. Religionerna möts över allt i världen i olika styrkeförhållanden och konstellationer. De internationella nätverken måste därför stärkas och användas målmedvetet i fredens tjänst. I det sammanhanget har Sverige mycket att bidra med, och det bidraget får inte förfuskas.
Men hur går det då med de olika religionernas sanningsanspråk och vilja att vinna varandra för sina övertygelser? Ska detta offras på samförståndets altare?
Absolut inte!
Där förtroende finns kan olikheter luftas utan risk för handgemäng. Då kan man mötas utan att sticka under stol med sin egen övertygelse och utan att hålla tyst med berättigad kritik mot övergrepp begångna i den ena eller andra religionens namn. Bara den som inte har tilltro till den egna övertygelsens styrka behöver vara rädd för mötet med andra. Religioner ska inte blandas. Men de ska mötas i ärlig dialog.
Naturligtvis är inget av detta enkelt eller självklart. Feltramp sker, missförstånd uppstår, missförhållanden kommer i dagen, men ju mer man lär känna varandra, desto lättare kommer man att kunna lösa de oundvikliga konflikterna. Att troende av olika bekännelser visar sig tillsammans, i orostider och annars, är ett bra sätt att bygga långsiktig fred.
