Kunskapen om Bibeln, det dagliga läsandet, bönerna som stiger från boksidorna som en sandfärgad, varsam rök, leder mig alltid rätt.
Är Guds ord förhandlingsbart? När föll vi ner i detta övermod?
När jag drack brukade jag roa mig med att deklarera min frihet för alla som orkade lyssna. Jag var inte som de andra. Jag satt med en starköl medan de rörde sig i grupp mot arbete och tvång. Jag hade slagit mig ut ur allt det där. Nu var jag fri.
Jag misstolkade ensamheten. Jag trodde det var frihet att bli kvarglömd, övergiven och åsidosatt. Varje gång jag följde min egen vilja föll jag handlöst ner i galenskap. Gång på gång. Först när jag knöt fast den där förbannade viljan och gjorde vad Gud bad mig göra, började livet förändras. Som Gud har förändrat mitt liv!
Jag är uppväxt i ett ateistiskt hem. Mina föräldrar är fantastiska men Gud har vi aldrig talat om. Jag har sökt själv. Eller, vilket är mer korrekt beskrivet, jag har blivit sökt. Gud har sökt. Jag har hållit mig undan i alla dessa år. Först när jag klev ur misären fick vi syn på varandra och jag är så glad och tacksam över det.
Jag läser Bibeln som en ny morgon. Varje dag är ny. Varje dag är den enda dagen vi har, och fått till skänks. Likadant är det med Bibeln. Den står upp som ny och löftesrik varje morgon, varje kväll. Varje gång jag läser i den ändras texten, smälter samman med mig, mitt liv, just här och just nu.
Det är storslaget.
Gud är konsekvent. Det är vi människor som förändras. Det är gott så. Men jag vill inte urvattna Bibelns budskap. Jag vill inte tveka mellan rädsla och feghet. Jag vill inte dränera Bibeln på Gud. Bibeln är sanningen. Alla som levt ett tag vet att sanningen inte alltid är något att jubla över, i alla fall inte på kort sikt. Men på lång sikt har Gud en plan med sin sanning för oss alla.
Jag har bara det senaste året fått revidera mina uppfattningar om Gud, kyrkan och församlingarna i Sverige fullständigt. Jag är glad för det. En del får fortfarande panik och svettningar när de ser mig klicka mig in på Livets ords hemsida, eller om jag talar mig varm för det praktiskt solidariska arbete som Frälsningsarmén med sådan beundransvärd iver ägnar sig åt. Men jag står stolt i min tro.
Tomas Tranströmer skriver om gläntan i skogen som bara kan hittas av den som gått vilse. Bibeln är den gläntan.
