”Människa behöver människa”

Ögat är själens spegel, brukar det heta. Ibland undrar jag om det kanske är så att det är hela ansiktet som är själens spegel.Ett ansikte är i vilket fall som helst något speciellt, varje liten muskel kan avslöja sinnesintryck – det går till exempel att lära sig se om ett leende är ”falskt” eller ”äkta” beroende på hur rynkorna runt ögonen ser ut.En som avläser och registrerar ansikten med osviklig intuition och känslighet är fotografen Lars Grönwall.”En face” (Mitt emot) heter hans senaste fotobok, som kom nu i våras. Här finner vi storkändisar som Harrison Ford eller Björn Ranelid, men också helt okända människor, små och stora.Mikael Timm skriver i inledningsessän: ”En del av människorna i denna bok är fullt närvarande när slutaren öppnas, andra befinner sig någon annanstans. Vi ser dem. De ser oss. Somliga verkar pretentiösa, kanske avslöjar de mer om sin syn på sig själva än de avsåg att göra, det gällde ju bara att ställa sig framför kameran.”I vilket fall som helst lär vi oss alltid något av att betrakta andra människor, konstaterar Mikael Timm, eftersom ”människa behöver människa”.Det är bara att hålla med. Mina egna favoritmänniskor just i denna bok är Thore Skogman, med lätt slutna ögon, fridfull men samtidigt i full aktivitet och på väg någonstans eftersom han knyter en slips.Och så en äldre man utanför ett torp med en kratta i handen. Han ser avvaktande och skeptisk ut, utan att alls verka ovänlig. Bara inte möjlig att imponera på. Kanske en av de sällsynta ”lagom-svenskar” som inte gör uttrycket avundsjukt, snålt, räddhågat. Utan mera jordnära, en del av den karga skogsbygd där varken sol eller snö förmår välta granarna.”En face” är en spännande bok, för både små och stora, för både svenskar och icke-svenskar. 45 porträtt, 45 människoöden att läsa av i ett generöst format.