Prosten och förkunnaren i trä, som han själv kallade sig, Anders O Johansson avled den 2 januari 2025, 69 år gammal.
En kväll för flera år sedan när jag jobbade som kvällsreporter i Hässleholm slank jag in kyrkan på ett Oasmöte. Hade hört talas om Oasrörelsen, en förnyelserörelse inom Svenska kyrkan, och blev nyfiken.
I predikstolen stod en präst med snidade bibliska träfigurer. Han berättade om figurerna på ett medryckande och humoristiskt sätt. Faktiskt på ett så tilltalande sätt som jag aldrig tidigare hade hört någon präst uttrycka sig. Prästen var dåvarande kyrkoherden i Broby, Anders O Johansson.
Efter en sommar på Norra Skånes redaktion i Broby blev jag förtjust i Östra Göinge. Där ville jag bo! Aldrig i livet, sa maken. För egen del var jag fascinerad av folket i Östra Göinge. Som journalist upplevde jag människor öppna och lättillgängliga. Inte minst kommunens politiker. Så var det då i alla fall. Och så kyrkan med den där kyrkoherde Johansson i spetsen som alltid hade något på gång.
Kyrkan i Broby var ett kapitel för sig. Aldrig tidigare hade jag sett så många samlas till gudstjänst vareviga söndag. Och i församlingshemmet flockades människor, inte minst till församlingens Alpha-kvällar. Fullt hus där också.
Alltid något på gång ja …
Minns ett par händelser som gav eko. 2012 hotades då tvååriga Haddile av utvisning. Det blev uppror i bygden. Anders bjöd in Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik som fick förklara det där med juridik och medmänsklighet inför ett hundratal personer. Ett möte som bevakades av tv, radio och riksmedia.
Minns också när Johansson ville bygga ett kafé i kyrkan där folk kunde umgås efter gudstjänsterna. Nope, sa länsstyrelsen. Men förgäves. Ett par år senare fanns kaféet på plats så klart.
En gång kom han cyklandes till gudstjänsten med en av samhällets missbrukare på pakethållaren. Sån var Anders.
När maken, som inte ville flytta till Östra Göinge, hade fått jobb som verksamhetsledare på Alltmöjligt verkstaden i Broby som grundades av just Anders gick inte en flytt till kommunen att motstå. Maken minns Anders som en person med enorm kärlek och tilltro till den lilla människan. Ett särskilt minne är när person utan ekonomi gick bort och Anders med verktyg i nävarna såg till att en kista tillverkades på Alltmöjligt och höll sedan själv i begravningen.
Läkarna skakade många gånger på huvudet åt honom, som trots den kroniska sjukdom som han drabbats av i unga år, körde motorcykel med Maggan på bönpallen genom Europa och åkte skidor, till och med offpist, för att nämna något.
Hans engagemang för utsatta; flyktingar, hemlösa, missbrukare och de som inte passar in i samhället var stort. Tillsammans med sin hustru Maggan har han stöttat hundratals människor genom åren, ibland genom okonventionella metoder. Tillsammans gjorde de världen till en lite bättre plats att leva i.
Maja Ögern Andersson
