Vår pappa, Tage Jacobsson, har tagits ifrån oss, 74 år gammal. Närmast anhöriga är makan Maud och barnen André och Malin med familjer.
Pappa föddes i Kantsjö i norra Ångermanland, som yngst av åtta syskon. När han var fem år gick hans pappa Gösta bort, så han växte upp med mamma Elsa och storasyskonen i huset som Gösta byggt precis innan han dog. I hemmet fanns mycket musik, och pappa började tidigt spela gitarr, det instrument som följt honom genom hela livet. Han fick tidigt vara med och musicera i Filadelfia i Djuptjärn.
Pappa gick åtta år i skolan, och började 14 år gammal arbeta i järnaffären i Trehörningsjö dagen efter skolavslutningen. Efter några år flyttade han till Örnsköldsvik och arbetade i en järnaffär. Under den tiden började han och mamma Maud att följas. Därefter blev det vapenfritjänstgöring i lumpen som brandman vid Umeå flygplats.
1970 gifte sig Tage och Maud i Filadelfia Djuptjärn. 1971 föds sonen André, och 1975 föds dottern Malin. Under några år arbetar pappa på Domus i centrala Umeå för att 1977 bli inköpare på Kooperationens lagercentral på Västerslätt, ett arbete som han blev kvar i ända fram tills pension.
Gudstron var central i pappas liv, och hans stora engagemang i livet blev Pingstkyrkan i Umeå. Här har han sjungit och spelat gitarr under inspelningarna av Hela Kyrkan sjunger under 1970 & -80 talet. Han var församlingsledare i över 40 år, och har engagerat sig i fastigheten, Kafe Station och i PMU-second hand. Hans allra varmaste engagemang de senaste åren har varit andakterna på olika serviceboenden i Umeå.
Pappa var en modig människa som alltid stod upp för den utsatta människan. I kyrkan kämpade pappa för att kvinnor och män skulle ges samma möjligheter till ledarskap och talarstol. Han drevs av en starkt ekumenisk övertygelse och var en drivande kraft i Umeå ekumeniska råd under många år.
När frågorna kring HBTQ blev alltmer synliga fanns pappa där med sin öppenhet för alla människor. När pappa drabbades av sjukdom och förstod att det var kort tid kvar så blev det så tydligt att han var färdig. Han hade gärna levt många år till, men han levde för det han trodde på och därför var han tacksam för allt liv han fick uppleva. Pappa har visat oss att det är viktigare att ge plats än att ta plats. Den som ger plats åt andra kommer också själv att få en oändligt stor plats att leva i. Där levde pappa. André & Malin
