Evert Svensson, född 1925, växte upp i Lövsjöbacke väster om Gråbo utanför Göteborg. Det var fattiga förhållanden och Evert, bonddräng, kom att göra en klassresa som han beskriver i sin självbiografi “Mitt namn är Evert”. Boken utkom 2017 då Evert redan uppnått hög ålder, 92 år! Under livets resa glömde han aldrig sitt ursprung, sin värdegrund och sin drivkraft.
1949 kom han till Kungälv och blev senare kommunens socialchef. Den tiden blev kort för redan 1957 kom han in i riksdagen och ägnade mesta tiden åt socialutskottet, utrikesutskottet och utrikesnämnden. Där blev han kvar i 34 år! Samtidigt var han en aktiv medlem i Svenska Missionsförbundet, numer Equmeniakyrkan.
Under åren 1968 till 1986 var han dessutom ordförande för Broderskapsrörelsen, numer Tro och solidaritet, en sidoorganisation inom Socialdemokraterna. Som ordförande var han adjungerad till partiets styrelse och verkställande utskott. Han förblev aktiv inom partiet och sidoorganisationen ända fram till sin död 1 september.
Hans liv och handlande präglades av bibelordet “Bären varandras bördor” varför solidaritet, rättvisa och mänsklig värdighet styrde hans gärning. Det började och fortsatte med ett starkt engagemang i socialpolitiska frågor, särskilt för utsatta människor i samhället. Det fortsatte med ett lika starkt engagemang för internationella frågor, där kampen mot förtryck, särskilt av det palestinska folket, fick en framträdande plats.
Han arbetade oförtrutet för skapandet av en självständig palestinsk stat. För detta engagemang mottog han medalj av den palestinska presidenten Abu Mazen (Mahmud Abbas). Evert introducerade Yassir Arafat för Olof Palme och Arafat blev inbjuden till Sverige. Arafats besök 1983 blev början till ett brett erkännande av PLO och PLO:s erkännande av Israel.
Everts engagemang för fred och nedrustning ledde till att han bland annat tog initiativ till nomineringen av Martin Luther King till Nobels fredspris. FN var han en stark vän av och biståndets enprocentsmål en engagerad företrädare för. Men många andra frågor fick också hans engagemang t ex flykting- och miljöfrågor, religionsfrihetsfrågan och Svenska kyrkans skiljande från staten.
Under sitt livslånga engagemang för samhällsfrågor såg han inte bara bakåt utan framåt. Aktiv med debattartiklar och i sociala medier ända fram till sin död. Han kämpade för rättvisa och solidaritet, lågmäld men med stark övertygelse, ingen slagordspolitiker. Han var generös, godhjärtad, varm och inkluderande. En förebild för oss yngre som kom att efterträda honom. Om Evert har vi svårt att säga att han nu gått bort. Han är i allra högsta grad närvarande genom allt han gett som vi nu får ge vidare. Evert blev 99 år med bibehållen nyfiken blick.
Georg Andersson, Torgny Larsson, Berndt Ekholm, Anna Kettner, Peter Weiderud, Ulf Bjereld, Sara Kukka-Salam, Everts efterträdare på ordförandeposten för Broderskapsrörelsen/Tro och solidaritet
