Vi var alla sju syskon samlade när vår älskade storasyster Kristina, den 13 mars 2023, efter en längre tids sjukdom, lämnade oss och flyttade till sitt himmelska hem.
Himlen blev rikare, men vi desto fattigare! Det har nu gått ett år och sorgen och saknaden är fortfarande oerhört stor! Kristina föddes den 10 januari 1944 i Brännberg, i Bodens kommun i Norrbotten, dotter till Noomi och Gustav Ekholm.
Som pastorsbarn blev det många flyttar – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Öland.
Kristina som var äldst i syskonskaran kom så småningom till Kalmar där hon började i flickskolan. Därefter började hon en utbildning till byggnadsingenjör. Som praktikant var hon med när Kalmar sjukhus byggdes.
Hon avslutade emellertid dessa studier och flyttade en tid till Stockholm, främst på grund av intresset för konst och kultur. Kusin Margareta fanns där och det blev många besök på konstgallerier och operascener. Hon fick jobb på postgirot under den här tiden.
Kristina var en mycket omtänksam person. Hon ställde upp för andra under hela sitt liv. När pappa Gustav, som nu var båtbyggare, blev ensam i båtverkstaden när sonen Hans-Gustaf ryckte in i lumpen, flyttade Kristina hem till föräldrarna på norra Öland. Där hjälpte hon till att bygga båtar, men lärde sig också att bli biskötare, precis som farfar och pappa Gustav. Kristina sysslade med biodling ända fram till ett par år innan hon dog.
När farfar blev sängliggande i sitt hem i Rockneby var Kristina den som tog stort ansvar för att sköta om honom. Under tiden Kristina bodde där upplevde hon hur hon fick en större tro på Gud. Det föddes en längtan att hjälpa människor i fattiga länder. Kristina sökte och kom in på sjuksköterskeskolan.
Efter studierna arbetade hon på Kalmar sjukhus en tid, men kände en kallelse att åka till Tanzania. Dit kom hon 1973 och fick under 13 år ansvar för en dispensär. Mycket arbete, 23 000 patienter per år. Hon var alltid jour och det tog mycket på hennes krafter. Hon blev bland annat sjuk i hepatit.
Kristina kom hem 1987 och bosatte sig i Kalmar. Hon blev sjukhuspastor på Kalmar sjukhus där hon arbetade i 23 år.
Under nästan all ledig tid bistod hon i flera år föräldrar och fastrar, trots att hon själv var svag och utmattad.
År 2005 var Kristina officiant på vår pappas begravning. Det blev en mycket känslofull och fin dag att minnas.
Under hela sitt liv har hon gett av sig själv till andra. De sista åren kämpade hon med sjukdom, men höll det mycket för sig själv.
Familjen betydde så mycket för Kristina. Hon älskade oss alla. Syskonbarnen låg henne varmt om hjärtat. Det var många böner hon bad för oss.
En sång som Kristina älskade och ofta sjöng var Bo Järpehags lovsång:
Du har alltid varit trofast,
du har alltid varit god, så god.
Så länge jag har kraft att andas vill jag sjunga om din godhet,
min Gud.
Syskonen Hans-Gustaf, Miriam, Vasti, Liza, Lotta och Fia
