Till minne av Kjell Tjernström

Som meddelats på annan plats somnade Kjell Tjernström i stillhet in 25/3, i sin egen säng på äldreboendet Granlunda i Sundsvall. Han blev drygt 95 år och fick ett fullt liv som han till stor del vigde åt pingströrelsen.

Kjell föddes 1928 och växte upp på landet utanför Härnösand i en syskonskara om sex. Föräldrarna var djupt frikyrkligt religiösa; särskilt mamma Linnea. Kjell sade själv att han blev “frälst” som 15-åring, men han var nog aldrig “ofrälst”. Kjells far Edvin var folkskollärare och som lärarfamilj bodde de på flera olika platser; förutom i Stigsjö även i Vuollerim i Norrbotten och hamnade så småningom i Storbränna utanför Sundsvall, där familjen Henriksson bodde tvärs över vägen. Där var Sally ett av sex syskon och så småningom blev Sally och Kjell ett par.

Efter skolan och några småjobb under kriget gick Kjell Filadelfiaförsamlingen i Stockholms Bibelskola i mitten av 1940-talet och blev evangelist i Norrbotten, i Jokkmokk, Porsi och Vuollerim. Han gjorde värnplikten i Norrbotten som fjälljägare i Kiruna; något han var mycket stolt över. Sally och Kjell gifte sig 1953 och flyttade till Solna; Kjell var evangelist i Spånga och Solna, då utposter till Filadelfia Stockholm. 1955 föddes jag och Kjell såg sig om efter mer jobb, helst inom pingströrelsen. Han kom till den kristna resebyrån Goodwill och sedan till Förlaget Filadelfia där han blev lagerchef, först på Rörstrandsgatan och senare i Bromma. När förlaget 1973 togs över av tidningen Dagen fanns redan en lagerchef, så Kjell blev typograf och ansvarade Dagenhusets offsettryckeri tills han gick i pension.

Kjell var ständigt aktiv med många uppdrag i Pingstkyrkan Solna: Äldstebroder, ungdomsarbetet, fastighetsansvar och mycket annat. Han var tidigt en “folkrörelsemänniska”; scoutledare, KFUM, fackligt aktiv på jobbet, Röda Korset, Hemvärnet och fritidspolitiker i Solna. De senaste åren, efter flytten “hem” till Sundsvall, var han aktiv i olika organisationer för pensionärsgemenskap, synskadade och dementa. Familjen var alltid viktig och han var djupt investerad i Sally som fick demens sina sista år. Han höll alltid kontakten med syskon, barn och barnbarn. Så länge han orkade, älskade han att komma upp till sitt älskade Lutes i Nora, gick omkring på tomten med kryckorna och letade efter tomtrören; det är viktigt att veta var gränsen går!

Kjell hade alltid människan i fokus och hade en alldeles särskild förmåga att acceptera, respektera och älska även de som tyckte helt annorlunda än han, även i trosfrågor, men utan att någonsin dölja eller göra avkall på sin egen Gudstro. Han var enormt kunskapstörstig och varje utmaning i livet kunde bemötas med mer kunskap, oavsett om det handlade om att bygga en sommarstuga, planera en bilsemester genom Europa i början av 1960-talet eller att ta hand om en dement anhörig. Varje gång vi sågs hade han alltid någon fråga han gått och grunnat på. Han läste så länge ögon höll – och ett litet tag till, med hjälp av en särskild förstoringsapparat. När vi städade undan på hans boende låg Galaterbrevets kapitel 4 och 5 uppslagna; säkert hans läsning kvällen innan han somnade in: “Men andens frukter är frid, tålamod, vänlighet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning”.

Michael Tjernström