Till minne av Paul Ericsson

Paul Ericsson, Sörfors Matfors, har efter ett långt och innehålls- och välsignelserikt liv flyttat till sitt himmelska hem.

Han var född den 13 februari 1933 och den 23 december år 2022 avled han på Thulegården i Matfors där han de senaste åren haft sitt hem.

Paul, mest känd under namnet Palle, föddes i Klingsta i Tuna församling och är uppväxt i Sundsvall. Föräldrar var Karin och Algot Ericsson. Man var fem syskon av vilka två ännu lever. När Paul var helt liten avled hans mor och han vistades en del på barnhem och hos sin farmor samt sin faster Brita om vilka han hade mycket gott att säga.

Efter folkskolan genomgick han Ålsta folkhögskola. Sedan blev det polisskolan i Gävle. Sin första polistjänst fick han i Sundsvallsdistriktet, därefter blev det Enköping och 1962 återbördades han till Sundsvall med tyngdpunkt på Matfors-området. Där blev han värderad och förtroendeingivande välkänd för alla under namnet Palle polisen. 1957 ingick han äktenskap med Ulla Larsson och de vigdes som första brudpar i den då nybyggda Filadelfiakyrkan i Sundsvall. I deras gästfria hem, inte minst för evangelister och har pastorer, har tre barn, Thomas, Krister och Marie vuxit upp. I början av deras äktenskap bodde de en kortare tid i Enköping, men sedan har man varit Matforsbygden trogen.

I barnaåren upplevde Paul frälsning och fick en personlig tro på Jesus och 1943 döptes han i Filadelfia Sundsvall. Tron på Gud har färgat Pauls liv och han har alltid varit starkt engagerad i Guds verk. Det var ingen hobby, det var en del av livet. I Sionförsamlingen Lucksta, som han tillhörde sedan 1963, har han gjort en ovärderlig insats. Bland annat har han varit äldste styrelsemedlem och tidvis vice ordförande.

Hans praktiska kunnande på byggnadssidan kom väl till pass när Sionlokalen, tidigare ägd av NTO, genomgick en ändamålsenlig renovering.

Han har ägnat församlingen mycket intresse och ideellt arbete. Paul var en mångsidig människa, kunnig på de flesta områden från barnskötare till slaktare. Under allt hade han en humoristisk ådra, “spjuvern” var aldrig långt borta.

Tidningen Dagen var något han värdesatte och på olika sätt gav sitt stöd. “Ja, tidningen Dagen den kan man inte vara utan”, var hans talesätt.

En av de sista gångerna jag träffade Paul frågade jag hur det stod till. Då såg han mig i ögonen och sa “Ja, du Ivar, det är si och så, men jag är på väg till himlen”.

Nu är Paul framme, och vi tackar Gud för en trogen Guds tjänare för många års fin gemenskap och inte minst för den omsorg som vi som pastorsfamilj fått del av. Vi innesluter barnen med familjer i vår omtanke och förbön.

Solveig och Ivar Bylund